Många antika skulpturer som finns bevarade att se idag har delar som försvunnit, skadats över tid eller redigerats då de inte ansetts lämplig för perioden.
Konstverken och installationerna i Castellums lokaler är utskrivna i 3D-skrivare, där filen med skulpturen har manipulerats och skapat ett förvrängt utseende inspirerat av skadade skulpturer som finns idag.
Det finns tankar om hur vi värderar material idag - att gå från romantisk marmor till något som polylaktid, fermenterat rörsocker och majsstärkelse som blir till en naturlig plast. 3D-utskrivning är en lång och tekniskt avancerad process som kan ta dagar att slutföra, inte allt för olikt tiden det tar att skapa handarbete.
Dagens motsvarighet till de mytologiska varelser som tidigare avbildats är avataren, en inkarnation av något gudaliknande i en fysisk kropp. Nu för tiden används begreppet oftast till den virtuella kropp som finns på sociala medier. Det kan innebära allt från tecknade bilder som representerar användare på Snapchat och Facebook till komplexa 3D-animerade figurer som kan leva alternativa fantasiliv i virtuella världar. Deras likhet till människor ger möjlighet till igenkänning och relaterbarhet men också en distans som kan dra mer åt en robot eller docka än människa. Deras närvaro känns. Något som Covid-19 eller personliga konflikter påverkar inte en avatar. Den kan kommunicera och finnas till utan yttre faktorers påverkan. Det gör deras närvaro i ett rum kraftfull och ger upphov till tankar om mänskliga relationer och vad personer betyder i våra liv. Kanske finner man trygghet i att känna en närvaro, eller att hellre bara vilja umgås med människor istället. Efter år av restriktioner och hemmahängande ska folk ut i världen igen och återupptäcka möten, relationer och interaktion. Något ingen hade förväntat sig hände och hur kommer man tillbaka?