Renodlade landskapsmålare avbildade förr en till synes orörd natur. Från första början fungerade naturen som en fond mot vilken gudar och hjältar representerades. Men en genre växte fram där endast naturen målades. Uttrycket ”landskap” betecknade denna konstart. Engelskans ”landscape” refererade ursprungligen till holländskt måleri där utsnitt av naturen avbildades. Av natur skapades således kultur. Människa och miljö särskildes och måleriet bidrog till att befästa gränsen. Landskapet blev en kuliss mot vilken människans konstnärliga skådespel utspelades.
Idag vet vi att klimatförändringar inte lämnar något landskap orört. Människans leverne och konsekventa åverkan är en fastgrodd del av miljön. Vi kan inte längre distansera oss och avbilda naturen på håll. Vad betyder det för fortsättningen av genren landskapsmåleri? Och framför allt, vad kan landskapsmåleri idag betyda för miljön den porträtterar? Med utställningen vill Bonniers Konsthall nå fram till frågor om vår historiska och samtida relation till naturen via den konsthistoriska genren landskapsmåleri. Mellan inslag av historiska verk samlas här samtida målare som på olika sätt tar sig an landskapsmåleriets tradition och riktar blicken mot naturen och miljön. Här finns möjlighet att möta samtidens försvinnande landskap och se dess uttryck. Ibland syns den pågående katastrofen tydligt. Ibland inte alls.
De historiska konstverken i utställningen tillkom främst under perioden kring förra sekelskiftet. Då inleddes en ny fas i den industriella eran. Före 1900-talet var det inte möjligt för människan att på global nivå förorena luften. Men vid sekelskiftet byggdes stora industricentrum upp i bland annat tyska Ruhrområdet. Därmed påbörjades en ny period i människans miljöhistoria. Sura regn blev ett symptom på de höga svavelutsläppen.
År 1848 antogs i Sverige en aktiebolagslag som förenklade industrins inskaffande av kapital. Syftet var att påskynda industrialiseringen. Lagen innebar att aktieägarna frigjordes från sitt personliga ansvar för företagets förbindelser och att värdet på aktierna endast gick förlorade vid en eventuell konkurs. Resultatet blev sekelskiftets andra industriella revolution och en drastisk expansion av svensk skog-, järn- och stålindustri. Det var också då, närmare bestämt år 1909, som Sveriges riksdag inrättade de första nationalparkerna. Skillnaden mellan natur för beskådan och förvärvsnatur tydliggjordes.
Ungefär samtidigt som industrialiseringen påskyndades i Sverige, år 1841, uppfanns oljefärgtuben. Tuberna kom att revolutionera måleriet. Vid sekelskiftet var de så pass vanliga att det inte längre var omständligt för konstnärer att flytta målandet utanför ateljén. Detta, tillsammans med ökad tillgång till färdmedel såsom tåg, gjorde att både professionella och amatörkonstnärer på ett enkelt sätt kunde ta sig ut med färg. Perioden är på så vis betydande för både landskapet och landskapsmåleriet.