Hej Sophi, så trevligt att träffas! Vi börjar från början, har du alltid varit konstnärlig av dig?

Nej, det har varit tvärtom! Båda mina föräldrar är konstnärer så min revolt var att jag absolut inte skulle bli konstnär. Jag höll emot och i efterhand tror jag att jag verkligen gick emot mig själv där. Jag hade mycket existentiell ångest som liten; jag tänkte otroligt mycket hela tiden på universum och meningen med allt. Om jag hade haft de verktyg som jag har nu hade det varit skönt, men istället stretade jag emot och ville vara så normal som möjligt. 

När jag växte upp så var det många syskon och massa djur och något av en kaotisk tillvaro. Det var lite hippie life och upp och ner med ekonomin så jag ville nog bara försöka vara så vanlig som möjligt. Konstnärliga tendenser har säkert funnits där men det var inte förens 20 års åldern som jag började med konst. När jag väl började var det helt självklart och jag kunde inte tänka mig något annat.

Vad skönt att du kunde hitta dit till slut!

Gud ja! Det har verkligen varit till hjälp i livet.

Vilka tekniker jobbar du med och hur skulle du beskriva din konst?

Jag arbetar framförallt med tredimensionell konst, sen arbetar jag även med fotografi och har nyligen börjat med video. Man kan säga att det är idén som bestämmer tekniken. 

Jag börjar alltid med en idé i huvudet som sen får ta form på olika sätt. Jag använder olika material och tekniker inför varje projekt vilket innebär mycket research då det kan innebära att jag behöver lära mig en helt ny teknik eller leta upp svårhittade och ”konstiga” material. I ett av mina senaste projekt har jag tex kämpat med att få fram utseendet av rök och hår som flyger och byggt en megastor kattsandlåda. 

För mig går konsten och livet hand i hand totalt. Det har det alltid gjort. Min konst blir en kombination av det som händer mig och vad jag upplever i samtiden. Den är både personlig och influerad av allt som händer runt omkring. Jag jobbar väldigt intuitivt och jag försöker att inte censurera mig. Det är oftast när det är jobbigt eller genant och känns naket som jag hamnat rätt.

Hur är det att ständigt behöva lära sig nya tekniker?

Jag sliter mitt hår och svär mycket! Arbetet tar lång tid för mig och jag är inte en sån som bara kastar ut mig konstverk. Dels tar det lång tid att sätta mig in i nya tekniker, som i och för sig blir lättare för varje gång då jag lär mig. Det har väl blivit så för att jag är lite rastlös tror jag och väldigt nyfiken och jag älskar att lära mig nya saker även om det kan vara supersvårt.

Kan du berätta mer om hur ideerna kommer till dig?

Vissa konstverk kan ibland behöva lång tid att formas och jag dagdrömmer fram mina ideer. Hälften av mitt arbete är att bara vara i mina tankar, och ideerna handlar ofta om saker i livet jag vill förstå, undersöka eller bearbeta. Plötsligt hakar en ide fast i hjärnan och då börjar jag finslipa den i tanken. Nästan jämt handlar det om en hel utställning med flera verk som har en relation till varandra. Jag kan till och med ha ett namn på utställningen eller konstellationen av verk innan jag ens har börjat. Jag ser det hela framför mig och sen börjar jag med research för hur jag ska bygga upp den här världen. 

När jag väl är i görandet kan jag redan börja tänka på nästa konstverk eller utställning. Jag tänker ofta framåt och kan tycka det är tråkigt att slutföra saker ibland.

Vad inspirerar dig?

Att bli överraskad och jag lockas till det hemliga och fördolda. Jag är väldigt nyfiken av konstiga saker och bisarra fenomen. Till exempel tycker jag att hela den japanska kulturen är superintressant och jag gillar både det futuristiska Tokyo med dess populärkultur samtidigt som den äldre japanska kulturen. 

Jag kan även inspireras av musikvideos jättemycket. Även om inte själva låten är bra så kan uppbyggandet av en musikvideo vara konstnärligt intressant. Sen finns det mycket mer som inspirerar mig och det är alltid väldigt vitt skilda ting!

Dina konstverk och utställningar skiljer sig alltid något från varandra, men ser du några likheter eller en röd tråd?

Absolut, det gör jag! Det existentiella är ständigt och även mångtydigheten. Det är alltid en mix av högt och lågt och jag gillar när det blir någon slags krock mellan det djupsinniga och det larviga. Det är både humor och allvar. Det intressanta för mig är det tvetydiga och ambivalenta tillståndet. Det är något som ständigt upprepas.

Hur hoppas du att din konst tas emot och är det något du vill förmedla med den?

Jag önskar att mina konstverk kan upplevas som en helhetsupplevelse, att det är som att gå in i en ny sinnlig värld där allting tillåts och att betraktaren också genom detta kan nå in till sina egna inre världar. 

Konstverken är absolut inte en rebus som man ska försöka lösa utan det är upp till var och en att tolka dem. Däremot skulle jag tycka det var fantastiskt om en betraktare fick en helt ny känsla! När jag ser på bra konst får jag ofta en känsla som jag aldrig upplevt förut. Det tycker jag är häftigt och hoppas att andra kan uppleva det när de tar del av mina verk.

Om du var ett land, vilket skulle du vara?

Japan. En mix av geisha och robot, i denna begränsning och rituella form skulle jag vila från min högkänslighet och skydda mig bakom masker och inlärda ceremonier. Japan skulle vara min rustning att bära som dessutom skulle vara det mest estetiskt fulländade jag kan tänka mig!

Om du skulle vara en av dina skulpturer, vilken skulle du vara?

Jag finns i alla mina skulpturer! Men om jag måste välja en så är det en som jag jobbar på just nu som kommer ställas ut i höst. Jag tänker att man alltid är närmast det man gjort senast eller jobbar på just nu.

Har du något favoritverk?

Det är nog den senaste utställningen jag hade som heter ”A Leak in the Underworld”. Den handlade om sorgen över min sambo som gick bort, och den betydde så otroligt mycket för mig. Det är inte någon glad utställning men jag är så tacksam över att jag klarade av att göra den. Det var tufft men jag genomdrev den ändå, så den väljer jag

Vad jobbar du på just nu?

Just nu jobbar jag för fullt inför en separatutställning på Galleri Thomas Wallner ”Bedroom Stories” där jag kommer presentera helt nya verk. Den har blivit uppskjuten på grund av pandemin otal gånger men nu så blir den äntligen av och det är vernissage den 27e november.

Jag kommer även ha en separatutställning på Örebro Konsthall i januari nästa år. Där kommer jag visa en utställning som jag gjorde 2019. Det blir den utställningen plus nya verk. 

Besök Sophis Artworks sida här för att se mer av hennes konstverk!

Sophi Vejrich är även aktuell med konstboken ”The Ritual of Air”.