Bengt Olson - Det är inte till å tro
17 juli - 11 september 2021
OBS! Utställningen visas i EPA-huset i Arvika, Storgatan 32.
För sommarutställningen 2021 kan Arvika konstförening stolt presentera Kristinehamnskonstnären Bengt Olson! Bengt Olson räknas som en av Sveriges främsta konstnärer, och är målare, grafiker och skulptör.
Olson utbildades vid Valands konstskola i Göteborg mellan 1948 - 1952 av bland annat Endre Nemes. Efter sin examen vidareutbildade han sig i Paris år 1953 hos Fernand Léger. Paris skulle komma att bli Olsons stora scen, där lyckades han etablera sitt namn och blev en erkänd konstnär. Det stora monumental uppdragen i blästrad betong i stadsarkitekturen kom att främst bli hans uttrycksform i Frankrike under 1970-talet, men stafflimåleriet har alltid varit grunden för hans uttryck. Olson har uppfört nio av de största monumentala konstverken i Paris, i sandblästrad betong och kakelväggmålningar. Han har även skapat scenografi och kostym för den opera som skrevs för Nils Holgerssons underbara resa på 80-talet.
År 2001 hade han en större retrospektiv utställning på Musée Maillol i Paris, och när Olson firade 60 år som konstnär 2008 visades en retrospektiv utställning vid Waldemarsudde i Stockholm. År 2017 utnämndes Bengt Olson till Chevalier de l’ordre des Arts et des Lettres av franska kulturministeriet för sina många år som konstnär i Frankrike.
Bengt Olson finns representerad vid Moderna museet, Göteborgs konstmuseum och Tessininstitutet i Paris.
Temat som är genomgripande i denna utställning är skogen. Ett tema som kom av en slump via det urval av verk som gjordes, och var inte planerat. Men kanske ändå Olsons starka känslor inför sin barndoms skogar påverkade det genomgående temat bland verken ni ser utvalda för denna utställning.
”Min far målade horisonter, skogsvägar, hus i skogsbryn. En gång frågade jag honom varför han alltid höll på med samma sak. Varför inte krypa in under grusgropens kant och måla denna så annorlunda värld. Svaret blev att det får du måla när du blir stor.
Det är först nu när jag skriver detta som jag blir medveten om att min ateljé lite liknar min barndoms gropar. Den ligger alltså i en källare, under en uteterrass. Mitt i ateljén som är rymlig är ett stort rektangulärt takfönster, men samtidigt är det neddragna väggar och stora glasrutor, så min ateljé och mitt liv fungerar runt en glasad ljusgård, med en trädgård av närmast japansk art. Säkert en absolut helt annorlunda ateljé än någon tidigare konstnär på Montmartre arbetat i. Kanske ingen annan målare kunnat tänka sig in i att måla delvis under jord. Det känns inte lockande när jag tänker efter, men för mig gav den en ro till inre funderingar och till resor i mitt eget inre minnesbibliotek.
Allt jag målar har i åratal cirkulerat i min kropp, även om jag då och då ser en hastig skymt av något som hugger rakt, så känns de ändå alltid som ett eko av något redan mycket välkänt. En blomma i dag går alltid tillbaka till en blomma för länge sedan, någon annanstans, kanske i min farmors trädgård. Fågeln som bara blänkte förbi var en fågel för länge sedan på en skogsstig eller på en tallkvist mot den blåa vårhimlen. Jag målar ofta bofinkens roströda bröst, som jag som sexåring såg på en kvist i min barndoms skog – den samma som en gång var Gustaf Frödings barndoms skog. Gustaf Fröding som också bodde i min hemstad från det han var 7 år tills han var 17 år – alltså hela den tid som en människa skapar sin bakgrund – detta som jag nu själv försöker att beskriva i ord.
Min hemstad är en märklig stad som gjort nästan allt för att utplåna sin historia och bakgrund. Det enda som finns som berättar om Gustaf Fröding är just en minnesplatta på hans vardagshem. Att det var där han gick en stor del av sin skola, att det var där han skrev sina första dikter, som man funnit i hans barndoms kammare, mellan springorna i väggarna. Eller att barndomens somrar upplevdes mycket uppe i skogsåsen med utsikt över Varnumsviken. Det var säkert från den tallen skogsekorren smackade. Det var säkert delvis där han fick sin inspiration.
Samma ljus, samma skog, samma dammar och grustag i skogen finns i mig och det är det jag delvis målar. Livet har naturligtvis gett mig mycket mer och ger väl hela tiden, men den verkliga grunden ligger nog där.”
– Bengt Olson
Utställningen görs i samarbete mellan Arvika konstförening, LJ Fastigheter, Konstnären Bengt Olsons och Christiane Fulconis Olsons Stiftelse som äger samtliga av de verk som ska visas. "Stiftelsens ändamål är att öka kunskapen om sjukdomar som har med ögonens funktion och eller ögonsjukdomar att göra samt att genomföra utställningsverksamhet och eller försäljning med Konstnären Bengt Olsons lämnade verk. Stiftelsen kan stödja studier om Bengt Olsons liv och konstnärliga utveckling."
Utställningen genomförs med stöd av Region Värmland.