Det var en gång
… en liten flicka som älskade pappersdockor, som lekte med pappersdockor och som ritade och målade stora garderober till alla sina pappersdockor. Som visste precis vilka kläder som hörde till rätt pappersdocka och som fick pappa att leta överallt efter en borttappad mössa.
Så självklart ska det finnas en pappersdocka på min utställning.
Hon heter Tossi och har en liten garderob – än så länge.
… en tonåring som lyckats spara ihop till en av de första Barbidockorna och som designade och ritade och sydde och drömde. På vernissagedagen leker jag med vanligt folk som visar ovanliga kläder.
… en ung student som överlycklig kommit in på ”Slöjdis” och nästan ännu gladare tackat nej till Slöjdseminariet. Vävning var mitt huvudämne och många vävar har det blivit. Visar ett 20-tal på utställningen, både bindvävar och rosengångsberättelser.
… en nyutexaminerad textilkonstnär som genast satte igång med att göra utställningar. Jag ställde då som nu ut stickade kläder och spratteldockor.
… en nybliven mamma utan plats för vävstol men som istället började sy applikationer. Det blev porträtt av befintliga hus. Några fåtal finns kvar att visa på utställningen.
… en medelålders kvinna som gillade att fästa trådar och som gärna stickade randigt och färgstarkt.
… det blev till slut en sjuttiofemårig tant som nu visar upp allt hon kan
Bawah uppskattar utmaningen som ligger i att skapa alster av restgarner, misslyckade stickningar och ”det hemskt fula garnet som inte går att göra något av”.
Bawah väver i både traditionell bildväv och berättelser i bunden rosengång. Färgerna är ofta symboler för olika teman som klasstillhörighet, kamp och ofrihet. Hon kommer även att visa sin design via det Bawah kallar för spratteldockor och fågelskrämmor.
