ANDAS

natur och kropp

En varm augustidag för många år sedan simmade jag i en sörmländsk sjö. Luften var fuktig och molnen speglade sig i vattnet. Eller var det så dimmigt och fuktigt att vi inte kunde se molnen? Ibland blandar minnena ihop sig. Flera upplevelser samlar sig till en.

I varje fall kändes det som att jag simmade bland molnen. Var går gränsen mellan vatten och luft, tänkte jag. Flyger eller simmar jag, är det nästan samma sak?

Upplevelsen var stark och har följt mig sedan dess.

Nyfödda tar vi vårt första andetag. Vår kropp fylls med luft.

När vi träder ur kroppen, när vi dör. andas vi ut. Luften lämnar kroppen.

När vi ser vattnet som höjer och sänker sig vid strandkanten liknar det bröstet som höjer och sänker sig vid in- och utandning. Allt som lever andas. 

Vi människor, djur och växter andas. 

Vi andas in, vi andas ut. En rytm, en puls som går hela livet.

Hela naturen andas och hela kosmos rör sig.

Liv är rörelse.

Det här har intresserat mig sedan en tid tillbaka. Upplevelserna har blivit en serie målningar som är grunden till den här utställningen.