Välkommen till vårutställningen i samverkan med Alfredo Castro, på Tonsalen Umeå Folkets hus! Vi har vernissage 27 februari kl 19.00 och utställningen visas sedan dagligen t.o.m. 12 mars. Hemsida: www.castroartumea.com. Alla arrangemang av Umeå konstförening sker i samverkan med studieförbundet Sensus. Så här formulerar sig Alfredo om sina verk och sin utställning.                                                                                                                                                    

Mitt konstmedvetande..
Konst, kreativitet och skapande i absolut mening, idén att något helt nytt kan uppstå ur intet, är enligt evidensbaserad forskning en omöjlighet. Jean Piaget, Ernst Gombrich, kultursemiotiken, fenomenologisk forskning, perceptionspsykologi och kognitiv vetenskap har alla belyst detta faktum: skapande sker aldrig i ett vakuum. Ingen kan skapa ex nihilo, ur tomma intet.
All konst är i dialog med tidigare verk, fragment och idéer som föregått den. Det "nya" är alltid genomsyrat av det "gamla" och tidigare skapelser omförhandlas ständigt genom nya verk i en dialektisk växelverkan. På samma sätt som konst influeras av historien, påverkar samtida verk vår förståelse av det förflutna. Piagets modell av kognitiva scheman- strukturer som förändras och omformas i mötet med ny erfarenhet, -är här relevant, men bör förstås dynamiskt snarare än statiskt. Skapande är en intertextuell process, där varje nytt uttryck omtolkar och omskapar det som föregått det.
Detta gäller inte bara min konst, utan även också mänskliga relationer. Föräldrar formar sina barn, men barnen omformar i sin tur sina föräldrar. Vänner påverkar varandra ömsesidigt. Politiker influerar samhället, men påverkas också av det. Vi är alla invävda i en intertextuell väv-ett nätverk av betydelser och relationer som utgör vår existens.

Mina medvetna påverkanskällor..
Min konst hämtar näring från en mångfald av influenser, medvetna såväl som omedvetna. Bland de mest framträdande finns: Orientalisk elegans, vars subtila linjer och rytmiska ornamentik genomsyrar mitt formspråk.
Barocken, både i konsten och arkitekturen, med dess dramatiska ljusspel, dynamik och emotionella intensitet.
Konsthantverk från ursprungsbefolkningar, särskilt Huichol-folkets komplexa mönster och den samiska slöjdens känslighet och precision.
Den japanska Kintsugi-traditionen, som upphöjer det spruckna och reparerade till något vackrare än det ursprungliga -i skarp kontrast till vår samtida konsumtionskultur som besattar sig vid det nya och avfärdar det använda.
Konstnärliga fragment från en rad mästare- Anselm Kiefers materialitet, Gerhard Richters optiska oskärpa, Francis Bacons groteska figuration, Lucian Freuds psykologiska djup, Duchamps konceptuella skärpa och många fler.
Ruiner, förödelse, krigets estetik och historiens skärvor, från Novemberpogromen till stadslandskapets rester efter konflikter.
Muslimsk ornamentik och arkitektur, med dess komplexa geometrier och transcendenta rumslighet.
Ryska ikoner fulla med guld och mystik, liksom den särpräglade symboliken i kyrkfönstrens vitraux och andra transparenta eller reflekterande material, spegelglas, is, vatten och ljusbrytningar. Och den ryskjudiska abstrakta måleriet som fanns i ryskjudiska enklaver under det förra seklets och som gav upphov till det abstrakta konsten.
AI och den digitala världen, vars nya estetiska och konceptuella verktyg öppnar för en ny era av konstnärliga uttryck.
Jag använder speglar i mina verk för att skapa en interaktiv upplevelse där betraktaren reflekteras i målningarna och blir en del av konstverket. På så sätt förändras verken med varje ny åskådare, vilket gör dem dynamiska snarare än statiska – till skillnad från traditionella konstverk som förblir oförändrade oavsett vem som betraktar dem.
Därutöver finns säkerligen en myriad av andra influenser som jag ännu inte är medveten om-fragment som förr eller senare kommer att avslöja sig i mitt skapande.