Installationen i Norrtälje konsthall är uppbyggt som ett landskap med en efemär blick – de olika materialen i rummet som exempelvis en brygga, en veckad vägg, linjer målade direkt i rummet och på väggarna, samt de ljust målade och veckade textilierna som faller ut i rummet övergår till ett måleri som inte längre är ett språk utan ett varande bort från rummets begränsningar.