I Galleri Argos rum mot Torsgatan visas utställningen benämnd solo|n. Den består tre sceniskt präglade skulpturala arbeten, en trio starkt materialbaserade verk från 2018-2019, som var och en har sitt solo i konstellationen dem emellan. De ackompanjeras av ett fotografisk självporträttsarbete i urval, som går under arbetsnamnet Solo-projektet.
Gemensamt för de tekniskt åtskilda uttryckssätten är innehållsligt en inre livsberättelse, som använder sig av iscensättningar i försök att skildra ensamhet, monolog och strategier för aktivitet. Genom att låta kameran fotografera mig i enskildhet – analogt och med självutlösaren i vardagliga situationer – tänkte jag mig få syn på någonting jag inte redan visste, och se om det gick att fånga ensamhetens känslor. En ryggtavla har en annan sårbarhet än en människans framsida. Fotografierna (Autoportrait #1-6) i utställningen visar en figurs bortvändhet i sina olika sammanhang, i ögonblick från en följare.
Det finns bilder av hur ensamhet kan antas se ut, genom rums karaktärer, i människans anleten. Situationen blev iscensatt i och med att den konstnärligt aktiverades: man ger sig själv uppgifter – och så går dagen. Kameran blev en medskapare, som fyllde händelsen med innehåll, med minne. Även om det gått över ett decennium så är bilderna för mig en del av vad jag fortfarande arbetar och intresserar mig för att gestalta.
Organiska former, vars linjespel respektive ytor prövats i olika material, som ses i flera verk på galleri Argo. I trion Bleue, ta chambre – Repetition, ma terre – Transformation, har jag använt mig av idén att material själva bär på berättelser om sin egna konstanta förvandling, vilken av människan hejdas en tid genom ytbehandlingar och härdande processer. Materialens förmåga att i olika grad övervinna nedbrytning som tecken på konstans har i konsthistorien skapat rangordning liksom motsägande idéer om symbol, ekonomiskt värde och konstnärlig vikt.
Trions viktigaste symboler är gjutna i brons (stolen, stegen, sängen) och är ofta förekommande objekt på scenen. De förmedlar aktivitet, avvaktan, avslut. Golven och marken spelar en betydande roll i trions rumsliga gestaltning liksom i fotografierna, eftersom det är vad som bär vår egen sköra historia i stegen man tar. Teaterns berättande händelseplats och scenmodellens möjligheter liksom utvalda rekvisita har jag burit med mig länge men först i dessa tre verk helt låtit komma till uttryck.
