I början av 1970-talet när vi gick i grundskolan fick vi lära oss att den då talrika nordafrikanska vita noshörningen var hotad då den börjat tjuvjagas i allt större utsträckning. Noshörningens horn troddes ha magiska krafter för den manliga potensen och såldes på den svarta marknaden till framförallt Asien. Trots upptäckten av sildenafil, den aktiva substansen i Viagra, vilket godkändes som behandling för erektil dysfunktion 1998, fortsatte man att slakta noshörningar för deras åtråvärda horn. Och 20 år senare, våren 2018, avled den sista vita manliga nordafrikanska noshörningen i vilt tillstånd. Sudan som han hette, hade då skyddats dygnet runt i tre år av beväpnade vakter för att inte falla offer för tjuvjägare. När han till slut somnade in sörjdes han av främst av sin dotter Najin och barnbarnet Fatu, de två sista honorna av denna art.
Idag har den nordafrikanska noshörningen fått sällskap av en mängd andra djur och organismer som drabbats av de ”antro-obscena” krafter vi själva genererat. Vi talar nu om det sjätte massutdöendet vilket hotar att lämna oss ensamma med våra älskade hundar och katter i en framtid bestående av urbana värmeöar i en översvämmad värld. Enligt IPBES senaste rapport, FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, hotas nu upp till 1 miljon arter av jordens 8 miljoner arter av utrotning.
Vår skulptur Protes är en avgjutning av ett horn från en vit nordafrikansk noshörning från Naturhistoriska riksmuseet. Det gjordes ursprungligen till vårt projekt Klimatkamrarna 1994 där Ångkammaren huserar en noshörning. Muterad till en maskin pumpar den ånga ur olika kroppsöppningar vilket skapar ett tropiskt klimat. Men då noshörningens kropp är tillverkad i järn så förtärs den sakta av rost.
I gallerirummets mitt finns nu bara det polerade hornet kvar. Den glänsande metallen får representera både framsteg och förlust – både teknisk landvinning och bortkapat liv. När läkaren Pär-Ingvar Brånemark i början av 1950-talet av en slump upptäckte att levande benvävnad inte stötte bort metallen titan, så var det under ett experiment där han byggt ett titanfönster för att kunna titta in i benet på en levande kanin. En makaber bild av hur människans nyfikenhet leder till nya och oväntade upptäckter som gagnar livet självt.
Djuren har länge tjänat som ”stand-ins” för människor när det gäller medicinska försök, likt proteser för vår egen fantomsmärta. Och ironiskt nog är det just sådana experiment som lett fram till att det nu finns lite hopp för den nordafrikanska vita noshörningens återuppståndelse. I dagarna läser vi att sju ägg från de två överlevande honorna Najin och Fatu nu befruktats i ett laboratorium i Italien där man bevarat nedfryst sperma från andra bortgångna vita noshörningshannar. Frågan kvarstår dock vilka sydafrikanska vita noshörningshonor som vill ställa upp som surrogatmammor för de biologiska mödrar som inte kan bli dräktiga eller bära foster på egen hand.
Vi har tidigare föreslagit att monument borde uppföras för att uppmärksamma utrotningshotade naturelement som glaciärer. Verket Protes kan ses som en utveckling av detta resonemang där utsatta delar av vårt gemensamma biologiska arv placeras i fokus – eller som en kritisk aktion mot den process av tilltagande biologisk enfald som just nu sprider sig mitt ibland oss.