I Bianca Maria Barmens skulpturer intar människa, djur och ting positioner och förhåller sig till varandra. Ytor och luftrum laddas som i en japansk zenträdgård. Verken rör sig kring förlust, tid och minne, ofta i tillståndet mellan dröm och vakenhet. Det handlar om det inre och det yttre samt en annan tid än kroppens tid men en tid som ändå måste förstås genom kroppen. Materialet i skulpturerna är för det mesta gips eller brons, ibland med polykroma tillägg i oljefärg. Det som startar arbetsprocessen kan var en bild i nyhetsflödet eller en rad i ett litterärt verk. Teckning, akvarell och foto är andra viktiga delar i konstnärskapet.