I den aktuella utställningen visar Ekman en delvis ny bildvärld. Gripande bilder som, i förhållande till Ekmans tidigare produktion, på samma gång är både råare i sitt uttryck men som också rymmer en stor ömsinthet. Liksom att paletten, om än något återhållen, är omisskännligt ekmansk, finns där också den välbekanta damen, de tomma gaturummen och de egensinniga pennorna.
Sköra trådar tycks förbinda gestalterna i en massa sammanblandat prat – samtal och monologer, om vartannat.
Sköra trådar som betecknar starka band. Eller aggressiva sicksacksömmar och nålstygnens brutala genomborrande, likt ärrvävnad, av canvasdukarna – ibland sammanfogade till olika plan i bildrummet.
I verken går det att skönja nerv och nödvändighet och där finns en synbar frihetskänsla inför materialen: sköra trådar, textilier och en mjuk blyerts mot dukarnas grova gräng.
