Projektet är ett samarbete med The Glass Factory i Boda och kommer bestå av två faser: en produktionsfas och en utställningsfas. Båda faserna kommer vara öppna för betraktare/besökare.
Projektet cirkulerar kring ett gemensamt nyförvärvat arkiv av laboratorieglas donerat från KTH. Idén är att göra en studie över den konstnärliga processen och det konstnärliga uttrycket med utgångspunkt i det gemensamma arkivet.
Produktionsfasen går ut på att materialet av laboratorieglas delas upp för att sedan självständigt och avskilt arbetas med, dolt för varandra. I ett avdelat rum kommer man som besökare kunna vandra mellan de två delarna av rummet för att möta två konstnärliga processer och se två arbeten växa fram parallellt. Utöver det befintliga materialet kommer vi ha tillgång till The Glass Factorys verkstäder och där kunna bearbeta, skapa nya tillägg eller experimentera med materialet/arkivet. På The Glass Factorys hemsida ska man även kunna följa laboratoriet i bloggform/instagram. Vi arbetar avskilt och får ej se vad den andre konstnären gör förrän på utsatt datum 3 veckor senare då en längre utställningsperiod tar vid och de två avdelade rummen
blir ett. Då kan man se resultatet av de två konstnärliga gestaltningarna samt en dokumentation av utställningens process. Under finissagen kommer vi även att ge ut en katalog om projektet. Att komma över ett stort material av laboratorieglas har gjort oss nyfikna på att undersöka och använda oss av det. Glas som vi annars känner så väl blir här något främmande, taget ur en annan värld, långt ifrån det hantverk som vi har vår bakgrund i.
Hur kommer två konstnärer som följt varandra under en längre tid, som har liknande bakgrund i studioglasrörelsen och samma konsthögskoleutbildning att tolka och relatera till detta arkiv? Vad är ett konstnärligt uttryck? Ett unikt tillfälle för besökaren att se ett verk växa fram, samt en inblick i vad den konstnärliga
processen kan vara och hur den ser ut. Då vi tidigare alltid har vänt oss till varandra för att diskutera vårt arbete får vi nu avskilda enbart använda besökarna till museet som bollplank.
Evelina Dovsten och Kristin Larsson har båda två en bakgrund i den svenska studioglasrörelsen och blåste glas för första gången tillsammans 2006. Sedan dess har de följt varandra först som glasblåsare för andra glaskonstnärer i Sverige men även bl.a. i Danmark, Usa, Japan och Österike. Även om vi arbetat enskilt har alltid den andra varit en del av processen; arbeten och tankar går in i varandra. Första gången som vi uttalat jobbade ihop var i projektet The After Party som utmynnade i en utställning på Galleri Glas 2017.
Verket The After Party är en hyllning, en fortsättning och ett svar på Judy Chicagos verk The Dinner Party. Installationen består av 13 dukningar alla helt gjorda i glas; tillägnade kvinnor som varit personliga inspirationskällor och förebilder i våra liv, där vi har låtit Judy Chicago sitta i högsätet. Genom att framhålla våra kvinnliga förebilder vill vi få betraktaren att tänka på sina egna. Verket har växt fram under ett år av gemensamt arbete i glashyttan. Bordet som helhet är en installation, men varje kuvert och del är också ett självständigt skulpturalt objekt där varje enskild dukning är inspirerad av den kvinna som tillägnats platsen.
Vi ville lyfta fram bruksobjektet genom att sätta det i fokus och ge det en upphöjd roll. Verket är även en hyllning till vår hantverkstradition, ett hantverk som tidigare har associerats som ett manligt yrke som i och med studioglasrörelsen erövrats av kvinnor. Vi ville att The After Party genom vårt görande också ska symbolisera hur kvinnor nu mer och mer tar sig in i förr manligt kodade rum. I verket har det varit viktigt att vi själva stått för ide och utförande där den hantverkliga processen stått i fokus och varit avgörande i alla våra konstnärliga beslut.