Kemigram är kameralösa fotografier och saknar därför motiv i traditionell mening. Samtidigt ger spåren av framkallaren och fixet upphov till former, rumsligheter och atmosfärer som får bilderna att påminna om landskap. Som bilder från en förhistorisk tid där jorden är täckt av lavasten och vatten, och som studier av träd och växtlighet. Fotografierna lockar betraktarens blick att stanna upp i materialets och ytans egenskaper. Bilderna är beslöjade av varma rödbruna skiftningar och skimrar i silvergrått och grönt. De flimrar av kontraster mellan ljust och mörkt. Genom att i vissa fall tända ljuset under framkallningen har processen påverkats, vilket gör att bilden på samma gång framträder som positiv och negativ. Det är i mörkrummet processen sätts i rullning och likt en improvisatör följer Åke E:son Lindman vad som sker för att fånga upp det oförutsägbara, men också för att påverka resultatet i den mån det är möjligt och önskvärt. Bilderna färgas av både motivets och mediets historia och de rör sig mer i upplösningen än tillblivelsens riktning, något som bidrar till den ton av både motstånd och melankoli som verken förmedlar.
