I första hand nya, men också äldre verk i form av målningar och teckningar, samlas nu i en av många efterlängtad separatutställning av Nina Roos (Finland, 1956). Vi får också se måleri integrerade i paviljong- och väggstrukturer, installationer som bjuder in besökaren att få en annan, mer fysisk, upplevelse av verken.
Konstnärens uttryck känns igen i den förhållandevis återhållna färgskalan och det lätta, samlade anslaget. Ofta urskiljs ett motiv i en icke-föreställande yta: en detalj, en antydan. Måleriet är, visar det sig, inte bara ett språk utan också världen som detta språk gestaltar och förmedlar. Med de nya målningarna i utställningen spinner konstnären vidare på och förtätar teman och tankar, som uppstår och utvecklas i måleriet men som inte förblir interna, mediespecifika, utan ger sig ut i det arkitektoniska, sociala och mentala rummet.
