Låt oss för att nå förståelse av begreppet entropi börja med vad det ordagrant betyder. Själva ordet kommer från grekiskan och är sammansatt av dels, ”en-” som är kortformen för energi, samt ”trope”som betyder förändring. Energiförändring.
Willem Andersson har i denna soloutställning tagit sikte för att undersöka entropin vidare. Ju lägre entropi någontingbesitter, desto större ordning besitter dem. Om man exempelvis bygger ett hus, då skapas ordning av fragment som i det fallet är träplankor, vilka har hög entropi ensamma och kanske tjänar de heller inget syfte som sådana, men hopsnickrade formar de något nytt – då sjunker entropin och befinner sig i ett tillstånd av att vara lågt då tingen är ordnade.
Anderssons geometriska 3D skulpturer som dansar över gränsen till måleri avbildar en helhet vars fragment skapar totalen. Plywooden av trä har låg entropi och denna blir lägre när den hackas upp och sätts in i ett större sammanhang, ordningen blir än mer ordnad. Skulpturerna kan sägas ha ett släktskap med den brittiska konstnären Bridget Rileys d’oeuvre, och inriktningen Op Art (Optical Art) då de visuellt möter åskådaren med de abstrakta mönstren och fragmenten som blir en helhet.
Andersson talar om att kämpa emot universums o-ordning, att bjuda motstånd gentemot den riktning naturen rusar, genom att öka ordningen, vilket oftast postuleras som att jämvikt uppstår då entropin uppnått sitt maximala värde.När universum blivit ett totalt kaos, då är entropin så hög att entropifantaster talar om alltings upplösning. Varje gång det komplexa ges utrymme kämpar detta sålunda logiskt emot världsalltets upplösning – skulpturerna i all sin komplexitet påvisar att universum ännu inte uppnått entropins maximala värde.
Shou Sugi Ban kallas den japanska teknik med vilken man framställer eldresistent timmer och behandlar timret så att man förlänger dess livslängd. Paradoxalt nog utförs detta genom att förkolna ytskiktet. Andersson har använt tekniken som ytterligare en kommentar ”A case against entropy”. Vad händer när helhetens fragment förkolnas och stiger i entropi, men sedan hejdas för att ånyo sjunka och bli hårdare rustad mot o-ordningen, som exempelvis dess förstörelse och upplösande i atomer? Skulpturerna vittnar om denna paradoxala rörelse och process. Gåtfullheten hos materialen besitter en mångbottnad klang. Konstnären lurar naturen ja, kanhända självaste universums o-ordning genom detta.
