Postmodernismen var en reaktion mot modernismens idéer och värderingar men används även som ett paraplybegrepp för perioden som följde modernismens dominans i kulturteori och praktik, från sekelskiftet till mitten av 1900-talet.
Termen togs i bruk på sjuttiotalet och som konströrelse motsätter postmodernismen i viss utsträckning att definieras då det inte finns någon postmodern stil (som t.ex. impressionismen) vilken den hänger på. Postmodernismen omfattar många olika uttryck och sätt att skapa konst på och kan sägas börja med popkonsten på 1960-talet och många av konstens inriktningar sedan dess hör till postmodernismen. Däribland konceptuell konst, neoexpressionism, feministisk konst och de unga brittiska konstnärerna från 1990-talet (ex. Damien Hirst, Tracy Emin, Michael Landy).
Termen är förknippad med aversion, ironi och en filosofisk kritik kring begrepp som universell sanning och objektiv verklighet. Om modernismen var baserad på idealism och förnuft föddes postmodernismen ur skepsis och misstro till förnuftet – den utmanade uppfattningen av att det skulle finnas några universella sanningar överhuvudtaget.
Postmodernismen ansåg att en individuell erfarenhet och tolkningen av denna var mer konkret än abstrakta principer - emedan modernisterna stod för klarhet och simplicitet så omfamnade då postmodernisterna istället komplexa och ofta motstridiga gestaltningar i lager på lager.
Nedan verk med en postmodern touch:
(Nutidskonst hittar du alltid i Artworks webshop, klicka här.)
