Håkan Bull

Håkan Bull

Basen är måleriet. Ett måleri som jag själv lika mycket ser som skulptur. Kanske kan man påstå att jag arbetar i ”måleriets utvidgade fält”. Förutom utställningar har jag även gjort ett 30 tal offentliga gestaltningar. 2002 gjorde jag till exempel en konstnärlig gestaltning för Tierps vårdcentral, ”Solarisk häxbrygd”, med verk, ur samma tematiska bildvärld som några av de verk jag visar här på artworks, inspirerade av S. Lems bok och A. Tarkowskis film Solaris, men även av fridykningsminnen i västerhavet. Verken är, förutom måleriet, gjorda i 40 mm fräst mdf. Monteras på vit vägg med distans då baksidans färgreflektion är en viktig del av verket. Den bladguldsförgyllda ”ramen” kommenterar ramen som fenomen och kan ses som en övergångszon mellan konstens verklighet och den verklighet vi kallar verklig. Grundorsaken till min besatthet av havet detta är den lilla ön Käringön på västkusten (58° 6′ 37″ N, 11° 21′ 49″ E). Min pappa Kalle föddes på ön 1924 och farfar August var sjökapten och alla mina farbröder var sjökaptener, lotsar och sjömän. Själv är jag i det närmaste en landkrabba som vill få sjön förklarad. Jag har tillbringat nästan alla mina somrar på ön och äger ett hus där. Denna plats, mitt i havet, har på olika direkta eller indirekta sätt påverkat min konst under cirka 50 års bildskapande. På Käringön lärde jag mig respektera havet i sin helhet. Lika mycket som jag älskat att simma i det lika mycket lärde jag om dess kraft och farlighet. Det är naturligt på en så utsatt destination där är saltvattnet i luften snart gräver hål i friluftshusen och den gamla sjöräddningsstationen årligen kämpar emot människors respektlöshet inför havet. I klimatångenstens tidevarv är det dessutom klokt att inse att det inte är något fel på havet utan det är vi människor som måste ändra oss. Kanske kommer det snart en ny stor flod vartefter människan inte ens är ett minne men havet det finns kvar. I min ungdom tecknade och målade jag i ”fria luften” på Käringön och holmarna i arkipelagen däromkring men efterhand har min konsts förhållande till ön och havet blivit mer ”existentiellt”. Jag har såklart en mängd referenser, inspirationer och idéer i min konst men hav och sjö som begrepp och mytisk gestalt har alltid funnits med.