thumbnail image
FRÅN HÖGA KUSTEN TILL PALM SPRINGS

Möt den mångsidigt begåvade Miriam Parkman som är både handvävare, textilkonstnär och författarinna. Efter sin examen från Handarbetets Vänners skola har hon satsat fullhjärtat på textilkonsten där hon skapar färgexplosiva konsthantverk med naturpaletter från Höga Kusten till Palm Springs.

11 min read

Hej Miriam! Vad kul att se dig! Vad jobbar du på just nu? 

Just nu håller jag på med en golvrya som jag står och knyter på medan vi pratar, en matta som är en beställning till en familjemedlem. Jag har skissat efter konst och föremål i deras hem, främst utifrån en tavla som min syster Jenny Lönneborg målat. Det är roligt att göra platsanpassad inredningstextil, helt ärligt är det något jag tycker många missar. Man lägger massor med pengar på möbler och belysning men på golvet eller i soffan kan det sen vara lite vad som helst. Jag spår en förändring på det! 

I övrigt jobbar jag i princip alltid med något projekt tillsammans med mina kollegor i Studio Supersju, just nu skissar vi på vårt (förhoppningsvis!) första offentliga konstnärliga gestaltning till ett nybyggt vårdboende i Örebro. Vi har jobbat tillsammans sen 2016 och jag hade absolut inte varit där jag är idag utan gruppens kollektiva utmaning och styrka. 

Konstnären i ateljén. Foto Ylva Sundgren. Omslagsbilden är fotad av Campher Image Larsson/Ankarfyr.

Vad lär du dig just nu? 

Jag tycker nog att jag lär mig något hela tiden, för varje sak jag gör. Jag gick ut skolan 2016 och sen dess har det hänt jättemycket. Ofta när jag gör något för första gången så upptäcker jag något som leder vidare till något annat och som sedan leder vidare till nästa nya grej. 

Annars så har jag nyligen startat en webbshop och det tycker jag är kul och intressant! Jag testar mig fram där och känner av vad som går att sälja och inte. Det är lärorikt. Jag har till exempel lagt ut gamla prover och så vidare som inte går att använda till en utställning, men som visar sig passa väldigt bra till webbshoppen. Det är verk som inte nödvändigtvis har en funktion och de kan vara ganska små, men det passar såväl en mindre plånbok som mindre hemytor och det är kul att det varit så uppskattat och kommer till användning. 

Vad är din främsta inspiration som konstnär? En sak, en plats, och en person. 

Oj vad svårt! Oftast säger jag 1940-, 1950- och 1960- talets estetik, och naturens känslor och händelser - det är ju det allting handlar om. Men en plats som inspirerar mig är höga kusten, och ökenlandskapet i USA. En person som inspirerar mig… där har jag mina fyra vanliga, Veronica Nygren, Tove Jansson, Mary Blair, och Georgia O'Keeffe. En sak som alltid ger mig någonting är urblekt eller solblekt bomull från femtiotalet, oftast i form av ett plagg. 

Teotitlán/Rocío y los colores fuertes, 2017.

Favoritkonstnär? Igår, idag och imorgon. 

Igår: Alla de som jag nämnde tidigare. Ingen av dem lever längre.
Idag: i min vardag är det mest mina kollegor som jag inspireras av.
Imorgon: Så svårt! Men, Lil Nas X kanske? Det är spännande att se hur en kommersiell artist av idag ändå kan ha så mycket frihet i sitt konstnärliga uttryck. Att det kan bli mer personligt även på ett kommersiellt plan. 

Var var du för två år sedan? 

Det är lite intressant faktiskt för i mars 2019 slutade jag på mitt extrajobb i butik och satsade helt och hållet på mina hantverk på heltid, och jag hade skrivit på kontrakt på att skriva en ny bok om vävning med min kollega Arianna Funk (Att Väva, Natur & Kultur). Jag styrde äntligen upp ett samarbete med Indigofera, ett svenskt denim- och heritagemärke, som jag haft kontakt med i flera år och som slutade med deras första damkollektion med fem work- och western wear inspirerade plagg och två filtar med mönster efter mina handvävda original (vävda på Rörås Tweed i Norge). Det var det första projektet jag tog tag i när jag sa upp mig. 

Det var så spännande och roligt att ta det klivet. Det har jag inte ångrat och det har gått bra. Jag har alltid tyckt att det låtit drygt när andra sagt att man måste satsa 100 % för att komma någon vart, och det är inget fel med att ha ett extrajobb och en trygg inkomst vid sidan av, men jag vet nu vad det innebär. För att få jobb måste man också ha tid att hitta - eller skapa - dem. 

Boken "Att Väva" skriven av Miriam Parkman och Arianna Funk

Var är du om två år? 

Om två år så skulle jag vilja bo i ett hus kanske. Ha en ateljé på en gård eller fortfarande dela en i stan. Jag gjorde ett uppdrag förra våren för ett arkitektkontor och det skulle jag gärna vilja göra mer av, så jag hoppas att jag gjort fler uppdrag om två år. Gärna ha en helt egen utställning vilket jag inte haft tidigare. Sen vill jag gärna resa igen, kanske ha barn, vem vet! Men att fortsätta med det jag gör nu är det enda jag vill liksom.

Vilken är din favoritlåt?

Jag lyssnar och konsumerar väldigt mycket musik när jag väver. När jag gör en rutskiss, något som ser ut lite som en pärlplatta där jag ser exakt var jag ska knyta med för färg, då kan jag lyssna på en ljudbok. Men när jag går mer på känsla och skapar det jag gör samtidigt som jag gör det, då måste jag koppla in hörlurar och lyssna på rätt musik med rätt känsla för verket, eller hur jag vill känna mig och må för att få rätt flow. 

Mest lyssnar jag på klassisk country, rock’n’roll, rhythm’n’blues och soul och oftast lyssnar jag på samma låt om och om igen. Just nu spelar jag mest I’ve been draggin’ since you’ve gone med The Countryside of Harmonica Sam. 

Lockrop/Längtan från 2016 - En slitrya helt i handknuten, handvävd och handfärgad ull. Foto Ylva Sundgren.

Vart går du för att tänka och reflektera? 

Ja nu kan man ju inte gå till så många platser, men just nu trivs jag väldigt bra hemma. Jag flyttade i augusti förra året och bor nu ensam för första gången i mitt vuxenliv och det har varit otroligt skönt. Jag har för första gången skapat mitt egna riktiga hem där jag målat mina egna väggar i en färgskala jag tycker väldigt mycket om och jag har även målat mönster och motiv direkt på väggarna. Jag har köpt möbler också vilket jag inte heller haft innan. Så nu är jag ganska mycket hemma och det känns skönt att jag trivs så bra, framförallt nu när man behövt vara hemma mycket. 

Det är väl det, men annars är det ofta någon typ av naturplats som jag går till. Jag längtar till sommaren då jag kan vara hemma hos mina föräldrar och i vår sommarstuga i Nordingrå vid Höga Kusten.  Det är så vackert där med klipporna, havet, bergen, skogen och de ljusa sommarnätterna. 

Vilka är de tre coolaste egenskaperna man kan ha? 

Att vara omtänksam, öppensinnad, och lite egen.  

Rya av Miriam Parkman som lyfter ett helt rum. Foto Campher Image Larsson/Ankarfyr (från boken Att Väva).

Vilken är din favoritfärg just nu? 

Ett snabbt svar är alltid rosa, turkos och orange. Det är min färgskala som aldrig riktigt förändras. Generellt har jag använt väldigt mycket rosa en längre period, men annars så är ett längre svar: en kombination av färger. Vilka färger som helst går bra, men med en viss typ av matt, mättad och smutsig färg, tänk dig typ ett screentryck eller limtryckt tapet. Där färgerna flyter ihop och blir ett lager av två färger - det är det jag alltid vill åt. 

Om en film gjordes om dig, vilken genre skulle det vara och vem skulle spela dig? 

Det skulle nog vara någon slags roadmovie, men med vem....någon man inte känner till än? 

Vad är det bästa med att vara konstnär? 

Att få jobba med färg och att ha den kunskapen som krävs för att kunna göra det. Att få jobba som jag vill, att mitt liv är mitt eget att utforma, att jag kan uttrycka mig som jag vill, och att jag kan skapa saker som berör andra. 

Mönstret ”Treasure Trail” i vävstolen, finns som kudde och som filt i ”High Coast” kollektionen med Indigofera.

Om du kunde åka tillbaka i tiden, vilken era skulle du besöka och varför? 

Det här är en trixig fråga för mig för det finns ju väldigt många olika alternativ, men om jag absolut behöver välja skulle jag åka till USA absolut, troligtvis västkusten till Kalifornien och där omkring, Arizona och New Mexico typ år 1956. 

Om du fick lägga till en person till Mount Rushmore, vem skulle det vara och varför? 

Det blir en kvinna. Någon helt vanlig person som bara var en del av av USA på den tiden. En vanlig, random kvinna från historien som kanske inte var vit, men som bara levde sitt liv. 

Konstnären inspireras av 1940-, 1950- och 1960- talets estetik. Foto Campher Image Larsson/Ankarfyr (bild från boken Att Väva).

Hur ser konsten ut om 100 år? 

Det är ju både en svår och ganska lätt fråga tycker jag. Jag inspireras själv av konst från en sjuttio åttio år sen men som fortfarande är populär idag. Om man tittar på ryor från 40-talet till exempel, eller arkitektur och klassiskt måleri från den tiden, så är det lika populärt nu, även om tiden går. Om 100 år tror jag konsten är väldigt hantverks baserad... en mix av extremt hantverk och extrem teknologi i kombination, de är inte skilda utan de har samma syfte och är av samma vikt i samhället. Sen är det antagligen mycket naturmaterial och kompositmaterial, antagligen mycket återbruk. 

Nämn en sak som du skulle ha på din “bucket list” som konstnär?

Jag vill ju verkligen jobba i USA, det hade varit sjukt roligt att få göra typ ett verk till ett case study house eller nån typ av mid-century modern byggnad. Jag skulle egentligen kunna vara i Sverige också. Jag tycker väldigt mycket om arkitektur och det som började som funkisstilen i Sverige och som sedan blev den typiska moderna 50- 60- talsstilen. Men en dröm hade varit att få bo en period i en sån där supercool villa i Palm Springs; det finns en pool och så gör jag en rya specifikt till det huset om dagarna. 

När jag hade praktik efter min examen så jobbade jag för MZ Fairtrade, ett amerikanskt företag som tillverkar väskor, mattor och kuddar med mästarvävare i Oaxaca, Mexiko. Där vävde jag en hel del utomhus och det var ju helt underbart. En dröm hade varit att ha en semi utomhusateljé där jag kan väva i både sol och skugga, det hade varit fantastiskt! 

Konstnären insvept i filten "Midnight Dazzler” som hon skapat för det svenska denim- och heritagemärket Indigofera. Foto Gustav Karlsson Frost.

Om du får spendera ett år var du vill i hela världen, var skulle det vara och varför? 

Det blir ju USA då. I Palm Springs, Kalifornien eller Austin, Texas! 

Vad för råd har du fått som du bär med dig idag? 

Ja, alltså kill your darlings är en klassiker men det funkar och bevisar sig självt ganska ofta. Ett annat är från när jag var på Georgia O'Keeffe muséet i Santa Fe, där stötte jag på ett citat som löd: “no one can tell you how to paint a landscape, you have to find that out for yourself”. Det är inget råd riktigt, men det var ganska viktigt för mig i den stunden. 

Annars tycker jag det är viktigt att stå för det man tycker och att vara sig själv, att inte ändra på sig själv för att det verkar bra i stunden utan göra det man själv vill för det är då det blir bäst.

Klicka här för att se mer av Miriams konstverk!