Hej Sixten Sandra! Det känns extra kul att få intervjua dig, då vi känner varandra sen tidigare. Men för någon som inte känner dig, vem är du? 

- Jag heter Sixten Sandra Österberg, är 31 år gammal, lejon i dubbel bemärkelse. Jag är uppväxt i Stockholm och bor på Södermalm i ett studentrivningskontrakt tillsammans med en kompis och min hund Mishka. Just nu läser jag sista terminen på Masterprogrammet i Fri konst här på Kungliga Konsthögskolan. Innan Mejan tog jag en kandidat i fri konst i Helsingfors och gjort utbyte ett år till Wiens Konsthögskola. Mitt liv kretsar mycket kring tiden i ateljén, men de två största intressena utöver måleriet är musik och mina vänner. Sen är jag besatt av att vara i vatten. En stor del av min vardag annars är kollektivitet - att bo och samexistera tillsammans med andra, ha en hemmafamilj, det saknar jag otroligt mycket, bo ensam eller med bara en annan är inte idealt. Jag är väldigt mycket ett flockdjur.

Kan man se några av dina intressen i din konst?

- Det kan man nog. Nästan alla mina motiv är hämtade från eller inspirerade av min tillvaro med olika människor. 

Jag vet att du är ett stort hårdrocks- och metal fan. Är den musiken en del av din konst? Har du något exempel?

- Absolut, den får ta plats och jag tänker att den kommer få ta ännu mer plats i framtiden. Exempelvis så har jag målat av vissa personer som jag spelat musik med, så mina målningar befolkas ofta av personer från en hårdrocksinfluerad subkultur. Mina motiv skulle inte se ut som de gör om inte mitt musikintresse fanns. Sedan är det också en vänster- och queerpolitisk närvaro i mina verk. Tillsammans flätas de ihop, det klassiska måleriet blir en nyckel och ett verktyg för att sammanföra, bygga upp och bryta ner de delarna som ger mig inspiration i den bildvärld som jag skapar. 

Apropå klassiskt måleri, jag läste att du inspireras mycket av just klassiskt måleri. Vad är det som inspirerar dig? Är det tekniken? Färgerna? 

- Under högstadiet och gymnasiet höll jag på med kroki och jag var trollbunden över att kunna återskapa en människa på papper. Internet gav mig en obegränsad källa till magiska världar där realismen fanns men ofta var förskjuten eller blandad med fiktion. Det kändes så nära och verkligt men också ogripbart. När jag sedan började måla själv för ungefär elva år sen så fortsatte andras måleri, både äldre och samtida att inspirera. Det som hänförde mig mest, förutom det hantverksmässiga, var nog de starka ljuskontrasterna som just är starkt inom renässans- och barockmåleri. Jag är ett stort fan av kontraster generellt i livet haha! 

Har du testat några andra tekniker än måleri?

- Oh ja massor, jag tycker verkligen om olika trycktekniker som litografi och etsning, men det är måleri jag vill hålla på med. Måleriet är outtömligt, varje bild och idé är som att ta sig an någonting nytt. Måleriet är laddat och så jobbigt, krisandet är närvarande varje gång jag påbörjar något nytt. Jag måste stålsätta mig och bara fortsätta.

Har du alltid ritat och målat? 

- Jag har alltid ritat, men jag var aldrig bäst i klassen, du vet sådär bra som vissa var, det var jag aldrig i närheten av. Hade en mamma som såg att jag tyckte det var kul så hon uppmuntrade mig. Måleriet kom mycket senare, när jag va 22 ungefär, då började jag måla på eget bevåg. 

Nu måste vi prata lite om 2021, då hände det väldigt mycket kul för dig! Vill du berätta lite om det året?

- Ja! Det började hösten 2020 då jag sökte ett open call till att ställa ut på Konstnärshuset i Stockholm, ett av deras två open calls som var riktad mot deras medlemmar. Blev dock väldigt förvånad och exalterad när beskedet kom om att jag hade fått det! Det resulterade i soloutställning “Rörelser” på Lilla galleriet på Konstnärshuset. Michael Elmenbeck på CFHILL kom förbi när jag hängde utställningen och sa att han ville jobba med mig vilket resulterade i att jag hade utställningen “Förlorad Form” på CFHILL i november 2021, i deras stora sal. Där ställde jag ut elva verk i varierande storlek. Det är verk som jag målade från sommaren till november. Så det har varit två väldigt intensiva målarperioder under året. Samarbetet med Michael har varit fantastiskt, jag hade helt fria händer när jag arbetade inför båda utställningarna. 2021 har varit helt sjukt, allt har varit nytt och det har känts speciellt och spännande att kliva in i en kommersiell konstvärld på gott och ont men mest på gott! Helt klart en dröm!

Får du prestationsångest av en sådan upplevelse?

- Nej faktiskt inte, men det har varit väldigt annorlunda och läskigt att befinna sig i rum som jag vanligtvis inte är i. Men jag har insett att jag inte behöver konstla mig och det har varit skönt att landa i det. 

Vad vill du göra i framtiden, har du något drömprojekt?

- Jag vill fortsätta få måla såklart och skaffa en ateljé, gärna i ett konstnärskollektiv. För mig är det värdefullt att ha andra konstnärer och människor nära till hands för samtal och gemenskap. Skulle gärna vilja jobba internationellt också och sen vill jag köpa en till hund. 

En sista fråga, du håller ju också på att tatuerar. Ser du det som en del av ditt konstnärskap eller är det något annat?

- Jag ser det som en annan grej. Förut jobbade jag på en fantastisk tatueringsstudio som heter StaDemonia som är en queer tatueringsstudio här i Stockholm, de har också konstutställningar och är grymma! Tatuering är ett fantastiskt hantverk och något fint som jag har kunnat jobba extra med, men nu har måleriet tagit mer och mer plats så just nu har jag lyxen att kunna välja att bara hålla på med måleri. 

Vill du se Sixten Sandras verk? Just nu så visas verket "Secret Keeper" på Ståhl Collection i Norrköping. Med start den 20:de maj kommer Sixten Sandra visa nya verk på avgångsutställning på Konstakademin i Stockholm tillsammans med sin klass.

Spana in Sixten Sandra på instagram: @sixtensandra