När konstnären Josefine Östberg Olsson skapar konst maxar hon utställningsrummet med skulpturala, performancebaserade verk eller rekvisita från situationer som vill visa på socialt jobbiga situationer. För Josefine handlar det om att konsten ska ta plats. Hon har ordnat allt från illegala bilrace och trumbattles till att försöka göra en konstutställning på en heavy-metal festival.

Josefine arbetar för närvarande med en kommande utställning på Konstepidemin i Göteborg men är redan sedan tidigare ett bekant dragplåster med utställningar och performance på Moderna Museet Malmö, Galleri Thomassen och Galleri Cora Hillebrand i Göteborg. 

Josefine, tack för att du tar dig tid att ses. Berätta hur och när det började, varför du blev konstnär?

Efter att ha sett filmen Trainspotting bestämde jag mig för att dra till Skottland efter gymnasiet. Mest för att en stad som Edinburgh kändes som den totala motsatsen till den lilla byn i södra Norrlands kustland där jag växte upp. 

I Skottland hamnade jag på ett konstgalleri som galleriassistent och jag hade absolut ingen koll på varken konst eller vad jobbet skulle innebära innan jag började. Jag minns att jag droppade Salvador Dali som min favoritkonstnär. På den nivån var det, hahaha. 

Under en utställning satt jag vakt i ett av gallerirummen där de visade en målning av Agnes Martin och en skulptur av Carl André. Målningen var grå och randig och skulpturen var en spiral av metall och där satt jag i en månad, åtta timmar om dagen... Då tyckte jag att båda verken var rejält skittråkiga, och hajade inte förrän långt senare hur jävla tunga namn de var. 

Utställningen därefter var det en grupputställning med bland andra den skotska konstären Douglas Gordon. När jag såg hans arbete så hajade jag att konst kunde vara så mycket mer än ett fotografi som sedan målats av i olja på duk.

Minns du vad de stora utmaningar var i början på din karriär?

Jag tog examen från HDK-Valand 2016 och sedan dess har jag varit extremt lyckligt lottad när det kommer till stipendium och andra sorters stöd. Jag är så sjukt tacksam för att vi har ett sånt system som vi har i Sverige.

Arbetar man performancebaserat som jag gör och enbart ställer ut rester och koncept-genererade grejer som växt fram under performances så är det rätt tufft, om inte omöjligt, att livnära sig annars. 

Har du några uppsatta ambitioner i livet som konstnär?

Att kunna köra på och känna frihet i mitt skapande.

Du ska  ställa ut i Göteborg på Konstepidemin, vad planerar du för den utställningen?

Performance. 

Konstepidemin i Göteborg är en ateljéförening med utställningsverksamhet. Vad finns det för andra bra utställningsplastser att ha koll på?

Det är många! Men för att nämna några så är Galleri Cora Hillenbrand, NSFW, Nevven, 3 våningen, Bar 10, Galleri 54, ICIA och Box värda att nämna, men det finns ett rätt stort gäng också bortom dessa.

Du rör dig mellan måleri, skulptur och performance. Kan du berätta lite kort om hur ditt arbete fördelas mellan de olika teknikstilerna?

Min praktik är performancebaserad och verken som visas i utställningar är framförallt koncept-genererade. Till exempel Uppe ensam kvar är i grunden en meck-trasa som jag använde när jag sent en natt under bilracet Street Week 2019 höll på att jävlas med ett tändstift och en läckande växellåda. 

Hemma, vad betyder konsten som en del av ditt hem?

Den konst jag har hemma är av vänner och kollegor, utställningsaffischer och enkla utskrifter av tunga favoriter som jag aldrig skulle ha råd med.  Tänker att det som sitter på väggarna är som en förstärkning eller visualisering av ens begär, ångest och allt sånt som är i ständig förändring.

Har du din egen konst hemma?

Just nu är det faktiskt rätt mycket av mina egna grejer hemma, det var en rejäl brand bredvid ateljén för någon vecka sedan så verken fick flytta hem för att slippa bli rökskadade.

Någon favoritkonstnär?

Många! Men Lee Lozano och Agnes Martin är alltid Lee Lozano och Agnes Martin.

Någon person utanför branschen som inspirerat dig?

Maria de Villota. En spansk Formel-1 förare som nygligen gick bort i sviterna efter en olycka när hon testkörde en Formul-1 bil.

Vi önskar Josefine ett lycka till med förberedelserna inför kommande utställnig. Kan ni inte hålla er så kan ni läsa och se mer av Josefine och hennes konst här.

Bilden på Josefin är tagen av Patrik Roos.