Frida Lundén Mörck är ett namn att lägga på minnet. Frida är idag en av några unga samtida konstnärer som driver på det växande intresset av svensk glastradition.

De senaste tio åren har Fridas konstnärliga bana tagit henne till bl.a Paris, Bornholm, och Stockholm. Hon har hunnit med en kandidatexamen i produktdesign vid Linnéuniversitetet, en masterexamen i CRAFT! Ceramics and glass vid Konstfack, läst konstvetenskap samt Stockholms Universitets curatorutbildning. Hon är uppväxt i Västerås men bor idag i Växjö och har sin ateljé i Boda Glasbruk där hon producerar alla sina konstverk och bruksföremål. Frida har ett helt klart unikt konstnärligt uttryck som skapar reaktioner och väcker många frågor. 

En kanske uttjatad fråga men kan du inte börja med att beskriva dig själv med tre ord? 

Envis, påhittig och nyfiken. 

Har du alltid varit kreativ och skapat, eller är det något som har växt fram med åren?

Jag har alltid haft nära till skapandet, i alla former. I flera år jobbade jag som bagare.. Det faktiska, praktiska görandet och skapandet knyter samman de båda yrkena och det är där jag upplever tillfredsställelse - att komma på, utveckla och utföra en idé. 

Som jag nämnde tidigare ser jag mig som påhittig. Jag mår bra av att omvandla mina ideer till verkliga ting. Det är mitt sätt att lära mig och att utforska nya territorium. 

När började du jobba med glas för första gången? 

År 2014. Som en del av min kandidatutbildning vid Linnéuniversitetet. Då testade jag på att arbeta med glas under en termin, sedan dess har jag fortsatt specialisera mig på det. 

Vad är det med glas du finner intressant?

Glas är ett så spännande, och egentligen konstigt, material. Det beter sig inte som något annat material, det kan vara fast, hårt och kallt och sedan smältas till något varmt och mjukt, för att sedan återgå till att vara kallt och hårt. Hela temperaturförändringen sker steglöst, inte som med t.ex. metall som med en temperaturförändring från en grad till en annan går mellan fast och flytande. Det flytande glaset stelnar mer och mer när det svalnar och alla temperaturer erbjuder olika sätt till att forma. 

Har du testat några andra material? 

Jag har jobbat i många olika material men det är bara glas som jag verkligen har nördat in mig på som ett konstnärligt uttrycksmedel. 

Varför tror du att glas som konst går hem hos så många?

Jag tror att det beror på att glas är på sätt och vis förföriskt. Det tillåter också en stort mängd kreativ utforskning med färger och mönster. Glas kan vara skimrande och fyllas med ljus. Det kan vara genomsiktligt, men också förvränga ljuset och vår blick. Det kan vara slipat, strikt eller svällande bulligt. Jag är själv en sucker för tredimensionella skulpturer och konsthantverk just för att det är så relaterbart rent kroppsligt.  

Du använder ju en sällsynt teknik, kan du inte berätta lite mer om den?

I vissa av mina verk jobbar jag med två olika sorters glas, borosilikatglas (värmetåligt glas, motsvarande det som används i till exempel kaffekannor) och hyttglas. Borosilikatglaset bearbetar jag genom en teknik som kallas flameworking, som mest kan liknas vid att löda eller svetsa ihop glas med glas, med hjälp av en syrgas-låga. Det är pilligt och rätt olikt det arbete som sker i hyttan. Jag konstruerar nätstrukturer i borosilikatglas som jag sedan blåser en bubbla i, lite som om nätet vore en blåsform, men som sedan sitter kvar runt bubblan. Jag känner inte till många andra konstnärer som jobbar som jag. Det krävs en precis timing att få de två glastyperna att gå ihop, så det är rätt svårt.

Hur ofta blir det “fel”? Kan man rätta till det eller måste man börja om från början?

Det är klart att när en idé ska omsättas i praktiken, speciellt genom ett hantverk, blir det inte alltid som man tänkt. Jag har vissa förväntningar på vad materialet faktiskt klarar av. 

Jag har en god materialkunskap och därför är det rätt lätt att räkna ut vad som ska hända när jag gör en viss sak, men när man vill utmana gränserna kan det hända att något t.ex. spricker. Vissa saker går att rätta till, om det sker tidigt i blåsprocessen, men ibland går det snabbare att bara börja om från början.

Vilka andra konstnärer inspirerar dig? 

Jag har många inspirationskällor, ofta är det andra personer än andra konstnärer, bl.a. den franska filosofen Catherine Malabou. En konstnär som jag gillar mycket, trots att våra arbetssätt skiljer sig lite åt, är Rachel Whiteread. Hennes sätt att avbilda tomrum satte verkligen prägel på mig när jag såg dem första gången och har i viss mån också format mitt eget konstnärskap. 

Hur skulle du beskriva dina konstverk till en enkel lekman?

Jag jobbar förutom med mitt eget konstnärskap också med offentlig konst, och om det är något jag stöter på ofta så är det en rädsla inför vad man som betraktare inte förstår eller känner igen. En rädsla för att inte vara ”smart” nog att ”förstå” verket. Jag skulle vilja att alla som möter mina skulpturer gör det med ett öppet sinne, för där finns inga rätt eller fel saker att se eller tolka in. Jag själv uppmärksammar de två delarna i mina skulpturers samspel och motstånd gentemot varandra. Hur två olika krafter vill åt varsitt håll. 

Finns du representerad i några stora samlingar?

Västerås konstmuseum har köpt in två verk av mig. Och nu genom er på Artworks finns jag också vid Handelshögskolans konstlubb. 

Har du någon drömkund? 

Jag har ingen specifik drömkund, men skulle gärna vilja på chansen att jobba platsspecifikt med en installation. 

Är du aktuell med någon utställning just nu?

Min första större soloutställning kommer att äga rum på Konsthantverkarna i Stockholm med start i april månad (förhoppningsvis)

För att se mer av Fridas konstverk är det bara att klicka in på hennes Artworks sida som du hittar här.