Vi på Artworks intervjuar mestadels konstnärer, men hur är det att jobba på den andra sidan? När konstverken är klara, ska visas upp och sättas i ett sammanhang. Vem bestämmer hur konsten vi ser presenteras och hur går det jobbet till? Vi frågade en som vet, frilansande curatorn Sofia Ringstedt. 

Hej Sofia! Hur började du intressera dig för konst?

- På gymnasiet insåg jag att det enda sättet som jag kunde intressera mig för historia var genom att koppla den till olika konstverk. Det blev nyckeln till att förstå historien för mig och sedan började jag plugga konsthistoria på universitet. 

Spännande! Och från det - hur började du jobba med konst och som curator?

- Jag har i princip jobbat med konst sedan jag var 20-21 år gammal. Det började när jag fick en praktik på Moderna Museet i Stockholm. Jag hade då skrivit till curatorn Jo Widoff att jag avgudade henne och att jag vill göra det jobb hon gjorde och frågade om jag kunde få en praktik hos henne. Det var en himla tur för då hade jag precis varit i Japan och pluggat japansk konst och utställningen som hon jobbade med råkade vara Yayoi Kusama. Efter det började jag jobba med Catrin Ljungkvist, curator på förmedling på Moderna Museet, och blev involverad i arbetet med Marina Abramovics dåvarande utställning The Cleaner. I och med mitt jobb på Marinas utställning träffade jag curatorn och koreografen Lindsay Peisinger som jobbade väldigt tätt med Marina Abramovic. Det ledde sin tur till att jag började jobba som koordinator för re-performace delarna på The Cleaner som då var på “Europaturne”. Varför jag nämner specifika personer är för att det är dessa kvinnor som verkligen har hjälpt mig i min karriär och jag är så tacksam! Sedan kanske jag också borde nämna att jag har pluggat curatorprogrammet på Stockholms Universitet. 

Hur var det att jobba med Marina Abramovic? Hon är ju en av konstvärldens största legender!

- Jag har inte jobbat så mycket direkt med henne men de gånger jag har träffat och jobbat med henne så har hon varit supergullig. Det har varit så kul att jobba med just hennes projekt för då har jag haft möjlighet att jobba med olika institutioner runt om i Europa och lära mig av det.  

Hur arbetar du i din roll som curator?

- Jag som curator går igång på koncept. Att ta ganska stora frågor eller ideér och koka ner dem till något ganska specifikt, det är väldigt kul. Jag gillar att nörda ner mig och researcha. För flera år sedan började jag samarbeta med videokonstnären Philip Ullman. Philip ville experimentera med rollerna i ett konstprojekt så att jag som curator och Philip som konstnär skulle kunna jobba mer kollaborativt och kollektivt. Sedan dess har vi gjort fyra-fem utställningar ihop i en konstellationen som heter TAILS. TAILS består förutom mig och Phillip av konstnären Josefina Anjou och curatorn Jasmina Šarić. Att vara curator är en ganska ensam roll, och jag tycker inte jättemycket om att jobba så utan gillar det kollaborativa och att få kunna bolla med andra. Så när jag gör utställningen utanför TAILS-kollektivet så försöker jag att ta med mig det kollaborativa arbetssättet om det går. 

Som du nämnde så har du studerat curatorprogrammet på Stockholms Universitet. Vill du berätta om din examensutställning? 

- Min examensutställning från curatorprogrammet hete “Time Frame”. Jag var inspirerad av frågor kring tidsaspekter i konstverk och utställningar. Jag dras till de enkla frågorna - tid och plats. På utställningen ställde jag ut fem konstnärer i ett skyltfönster på Kungstensgatan 27. Jag tyckte det var spännande för på en vanlig utställning så har man väldigt mycket plats - men vad händer om man istället har lite plats men mycket mera tid till exempel. Man brukar säga att på en vanlig utställning så lägger varje besökare ungefär 2 sekunder på varje verk. Det som jag gjorde med “Time Frame” var att jag istället bytte ut konstverken, så att alla verk fick stå en timme i skyltfönstret. Så om besökaren ville se hela utställningen fick man vara där i fler timmar. 

Vad har du gjort mer för projekt som curator? 

- Jag har jobbat återkommande med några specifika konstnärer under åren. Som curator är jag driven av konstnärskap men inte av konstnärer, jag gillar att ha det där pågående samarbetet och dialogen med ett konstnärskap som förändras över tid. Några projekt jag kan nämna är att jag och Lauren Johnson i två år jobbat med Recent Graduates på Affordable Art Fair och att TAILS 2020 gjorde en digital utställning i form av en hemsida som låg uppe i två månader där en konstnär per vecka ställde ut på sidan. Det projektet hade samma röda tråd som min examensutställning. Om man ville se hela utställningen så var man tvungen att gå in på hemsidan varje vecka under två månaders tid. Utöver arbetet som curator har jag arbetat mycket som producent med konst på olika sätt. Bland annat för scenkonstkompaniet O. O:s arbetssätt är en slags blandning av teater och konst. De skapar interaktiva verk där man som besökare är delaktig i verket. 

Hur försörjer du dig? Det känns som en tuff bransch att jobba som curator. 

- Sedan jag tog min examen har jag främst jobbat som producent som jag nämnde och gjort egna projekt parallellt med det - ibland betalda, ibland inte, för så är det i den här branschen. Det är ofta mycket schemaläggning och det är inte alltid man kan tacka ja till erbjudanden man får eftersom det krockar med andra projekt. Nu håller jag faktiskt på att lära mig något helt annat, jag pluggar kodning. Min långsiktiga plan är att kombinera kodningen med mitt jobb som curator och jag har några tankar om projekt som jag skulle vilja koda själv. Det känns spännande att ha ett eget hantverk och att få vara avsändaren. Jag ser både curator-skapet och kodningen som hantverk på varsitt håll men som man också kan kombinera. Jag tycker det känns spännande att utforska den icke-materiella aspekten av konst. 

Har du något drömprojekt som curator?

- En av de bästa konstupplevelser som jag själv har haft var Naoshima Art Project i den japanska skärgården. Där var konstverken utplacerade på flera olika plaster som man själv fick ta sig emellan. Jag tycker väldigt mycket om konstupplevelser då man tvingas att vara lite investerad. På det sättet får man en starkare upplevelse. Inspirerat av den erfarenheten har jag ett drömprojekt som jag har tänkt på i flera år. Jag skulle vilja göra en utställning som tar plats på olika öar i Stockholms skärgård. Vi får se om det någonsin blir realiserat men det vore jättekul!

Har du några andra konstupplevelser som har gjort ett stort intryck på dig?

- I japanska alperna finns en festival som heter Japanese Art Festival, man får låna en cykel och så får man en karta och sen får man upptäcka konsten på det sättet. En annan fantastisk upplevelse var på “A Prelude to a Shed” i New York 2018. Där var det flera olika performanceverk som gick in i varandra. Jag såg ett Tino Sehgal verk till exempel som var fantastiskt. 

Hur ser 2022 ut för dig jobbmässigt?

- Jag jobbar med en grupputställning till hösten och sedan planerar vi i TAILS-kollektivet att göra något ihop under året. 

Tips på konstinativ i Sverige under 2022?

- Jag tipsar självklart om alla Konsthögskolors examensutställningar! Det ser jag alltid fram emot. Ett hett tips till sommaren är att åka till Ställberg gruva i Bergslagen. En helt underbar plats! Och sedan vill jag också tipsa om Coyote, ett konstinativ att hålla koll på!

Sofia har valt ut några av sina favoritverk från Artworks i den digital utställning "Curated by Sofia Ringstedt". Kolla in den här!

Kolla också in Sofias hemsida här och hennes instagram:  @sofiaringstedt