Serien utmynnar så småningom i en tryckt bok i samarbete med förlaget Arvinius + Orfeus. Tjugofem yngre konstnärer som etablerat sig under 2000-talets första två decennier (och ett par äldre) skriver inspirerande berätterlse om sina insikter och vägen till sitt yrke. 

Först ut, återpublicerar Artworks konstnärens Magnus Dahls egna ord. Läs och begrunda.

Spårande sin egen stid 

Att arbeta med konst har för mig aldrig varit självklart. Men jag har ett tidigt minne från barndomen då jag tänkte att konstnärer var något speciellt, något annat, ett slags upphöjd frihet. Nu har jag svårt att föreställa mig en tillvaro utan den konstnärliga praktiken. Utbildningen och åren av verksamhet har sakta programmerat in sig i min identitet. I denna gradvis utvecklade självklarhet så har tillvaron också varit fylld av kval och kriser. Inte sällan på grund av bristande ekonomisk bärighet. Jag har försökt att finna olika strategier gällande inkomst, men aldrig hittat fram till en långsiktig lösning. Min senaste strategi är att utbilda mig till bildlärare, vilket på många sätt har visat sig fruktbart för mitt eget konstnärliga arbete. Allt från att vara i en skrivande praktik till att utveckla ledarskap och pedagogisk samt didaktisk kunskap.

Ett av Magnus verk som för närvarande ställs ut på Urban Deli Nytorget i Stockohlm

Genom bildlärarutbildningen har jag börjat tänka på mitt konstnärliga arbete som något bitvis analogt och samstämmigt med det pedagogiska arbete jag utbildar mig för. Om konsten vill förmedla något så ryms i denna vilja en pedagogisk uppgift. Inte en instrumentell överföring av information, men istället en inneboende tankegång att nå fram. Något som skulle kunna beskrivas som tydlighet, eller om man vill - en enkelhet. Jag har börjat sträva efter att bli tydligare i mitt arbete som konstnär. Förtydliga tankegångar istället för som tidigare fördunkla dem.

När jag jämför min pågående lärarutbildning och åren på konsthögskola så är de metodiska, pedagogiska kontrasterna många. Kungl. Konsthögskolan erbjuder en arbetsplats under några år med verkstäder och undervisning i praktik och teori. Men varje student får själv forma sin utbildning, vilket är en frihet, men det ställer oerhörda krav på individen. Vissa växte i detta format, medan andra inte gjorde det. Det blev tydligt för mig att det var viktigt att veta vad man skulle ta sig för.

 Jag har vacklat mycket i min syn på denna sorts frihet. Friheten är fascinerande i relation till hur undervisning bedrivs i övriga samhället. Det rationella som genomsyrar så mycket är delvis satt ur spel där. Att Kungl. Konsthögskolan får, på gott och ont, fortsätta på det sätt den gör är gåtfullt. I teorin är det något vackert i utbildningens öppenhet och höjden i tak. Men i praktiken är det trångt och begränsande då handledare, lärare och professorer med ett oerhört stort inflytande som strukturerande krafter har högst varierande pedagogisk kunskap, eller ens intresse.

Läs hela artikeln på Omkonst här.

Nyfiken att lära känna Magnus konstnärskap, se ett urval av hans konst här.