Hej Diana Orving! Du är mest känd för allmänheten som modeskapare men nu jobbar du med konst, vem är du som konstnär?

- Jag förstår form genom mina händer och letar mig fram till skärningspunkten där känsla och tanke möts. Jag använder form och rörelse för att både uttrycka och förstå sinnestillstånd, relationer, mentala och fysiska processer. Nyckelord i mitt konstnärskap och min process är taktilitet, intuition, intimitet, rörelse och föränderlighet. 

Hur kom det sig att du slutade att skapa kläder och gick över till konst på heltid? 

- Jag har egentligen velat hålla på med konst mer än kläder under en längre tid men det har varit svårt att ta klivet fullt ut av olika anledningar. Jag har alltid haft ett konstnärligt förhållningssätt till mode och de kläder jag skapat och tänkt mer som en skulptör. Jag har upplevt modevärldens ramverk som begränsande och längtat efter att skapa i friare format. Jag har alltid arbetat med min konst parallellt med modeskapandet och inkorporerat olika element av dans, koreografi och konst i mina visningar till exempel. Det har aldrig varit bara kläder. 

Vad fick dig att ta beslutet fullt ut?

- Skavet jag kände av att inte ägna min tid åt det jag helst av allt ville blev för starkt till slut. Jag behövde vara lite modigare och ta större ansvar för min vilja och mina drömmar.

Inspirerande! Var kommer din estetik ifrån?

- Mina händer är med överallt, det lilla darret på handen är alltid närvarande, som andetag. Jag har tillgodogjort mig gedigen kunskap i textilt hantverk och har hållit på med det sen tonåren, jag har gjort mina tiotusen timmar många gånger om. Det textila är ett uttryck och ett språk som jag känner mig fri i. Mina verk kommer till i fri rörelse och improvisation. 

Hur jobbar du med tyger och textil?

- Jag brukar använda tyger som jag bearbetar på olika sätt och gör egna infärgningar av, till exempel att jag tvättar dem på olika sätt så att de får en specifik textur. Vissa av verken bemålar jag med pensel och oljefärg, jag tänker på det som en slags ljussättning där jag väljer att framhäva vissa delar och detaljer av verket. Jag har hittat leverantörer i Frankrike och Italien som säljer restpartier av couturetyger i hög kvalitet och undviker på så sätt att köpa nyproducerade tyger. Textilernas lätthet har gjort det möjligt för mig att arbeta storskaligt. Jag fascineras av stora format, där volymen liksom övermannar mig, jag skapar förutsättningarna för att förlora kontrollen över det jag skapar. I kontrollförlusten uppstår något spännande. Det osäkrade och oförutsägbara lockar mig. Det finns ett särskilt tillstånd i kontrollförlusten, en blandning av djup koncentration, kapitulation och nyfikenhet. Där vill jag befinna mig så ofta jag kan.

Har du testat på några andra tekniker än textila tekniker?

- Ofta blir det så att det jag vill utforska i verket styr val av material och teknik. Jag tycker om att måla och sedan är jag sugen på att utforska skulptur i mer beständig form. Jag försöker undvika att ha för mycket respekt och förväntningar på ett färdigt resultat, självklart kan jag bli besviken om något jag jobbat på länge kollapsar eller blir intetsägande men det är inte hela världen. Ibland uppstår något intressant och oförutsägbart ur en kollaps, ibland inte. Jag försöker ha tillit till min intuition i processen. Ett visst mått av respektlöshet tror jag är befriande, det är då man hittar nya metoder och sitt eget sätt att göra saker på. Jag har alltid jobbat på det sättet då jag är självlärd.

Vill du berätta lite om några utställningar som du haft?

- Jag hade med några verk på utställningen Art in Fashion på Sven-Harrys Konstmuseum våren 2020. Sedan hade jag separatutställningen Närmanden på Varbergs Konsthall över sommaren 2021 och det var fantastiskt kul! Varbergs Konsthall var mitt första större projekt efter min föräldraledighet. När jag kom tillbaka till ateljén för att jobba inför den utställningen så hade det hänt så mycket på ett undermedvetet plan och jag hade så mycket inom mig som ville ut, det var som en ström. Jag hade också en separatutställning på Galleri Arnstedt i Båstad under senhöst 2021. 

Vad gillar du själv för konst och vad har du för konst hemma?

- En blandning av egna och vänners verk, högt och lågt, gammalt och nytt med det gemensamt att verken på något sätt talar till mig.

Vad inspirerar dig just nu?

- En tematik som jag återkommer till i skulptur och skisser just nu är längtan efter och rädslan inför tillhörighet och att sitta ihop med andra. Jag har alltid varit väldigt självständig men i och med mitt föräldraskap så har tematik kring att vara nödvändig i någon annans liv tagit större plats. Hur den nödvändigheten kan vara både begränsande och fin på samma gång. Det är en ny upplevelse helt enkelt. Jag jobbar koreografiskt med mina skulpturer och jag tänker att skulpturen kan gestalta en relation, en konflikt, en rädsla eller en längtan. Den kan gestalta något som jag inte har ord för men som jag vill fördjupa mig i. Ett tema av sammanlänkning, hur man inte är en solitär utan ingår i ett system, att man utgör en liten del av något större. 

Vad är din relation till färg?

- Jag har gått från en mer monokrom färgskala, svart som blir ljusare, till att bli mer intresserad av färg. Den senaste tiden har jag jobbat med olika infärgningar och just nu är jag besatt av olika blå nyanser, speciellt en som påminner om Cikoria-blomman. Blått är så svårt, det kan verkligen vara jättefult och är otroligt nyanskänsligt. Jag ser blått som något otillgängligt, många andra nyanser kan vi hitta i vår egen kropp men blått är oåtkomligt. Blått är hägringar och längtan. Blått är förtrollande. 

Vad händer för dig framöver?

- Jag ska delta i en grupputställning på Galleri Arnstedt i Båstad i början av sommaren 2022 och sedan ska jag också vara med i en grupputställning på Göteborgs Konstmuseum under 2023. Utöver det ser jag fram emot att arbeta förutsättningslöst i ateljén och testa mig fram. 

Följ Diana på instagram: @dianaorving

Omslagsbilden är tagen av Galleri Arnstedt.