Almedalens gömda konstskatter

Lördagen den 25 november 2023 trotsade en liten men tapper skara den pågående snöstormen och begav sig till Almedalsbiblioteket för att under Annika Svahnströms eminenta ledning gå på upptäcktsfärd bland de konstskatter som gömmer sig bland bokhyllorna. 

Här nedan följer Annikas fylliga vägledning, som med fördel kan följas även av dem som inte var på plats den 25 november. Mer information om de flesta av de följande konstnärerna finns i Annikas bok Konstnärernas Gotland – 1900-talet (2022).

Det som nu är Almedalen var under 1100–1200-talen Visbys hamn, och fartygen gick ända upp till bryggor vid stadsmuren. Redan på 1300-talet hade hamnen slammat igen – stadens avlopp mynnade där – och fartygen lade då till i det som nu är hamnen. Den gamla hamnen fylldes ut ytterligare och kunde användas för kålgårdar. Så småningom anlades även verkstäder där. Ödins garveri erinrar om det.

I mitten av 1800-talet började turismen till Gotland komma i gång. Gotlandsbolaget startade ångbåtstrafik, och Visby Hotell öppnades. För att göra Visby mer attraktivt för besökarna bildades Planteringsgillet, som bland annat försåg den gamla hamnen med almar. Området började kallas Almedalen men var fortfarande inte särskilt representativt. Först på 1950-talet förvandlades det till stadspark. År 1968 höll Olof Palme ett tal i Almedalen, något som blev startskottet för Almedalsveckan.

År 1976 kom Tyra Lundgrens Solfågel på plats i dammen på förslag av Gotlands Konstförening.  Tyra var glasformgivare i Italien, Finland och Sverige under mellankrigstiden. Efter krigsutbrottet återvände hon till Sverige och förvärvade gården Bredkvie i Fide, där hon tillbringade delar av året. I Fide kom också hennes kända keramikfåglar till.

Från 1990 är Pye Engströms Palmemonument Utsträckta händer, som har placerats invid scenen i Almedalen. Pye och hennes författande man Clas flyttade till Gotland på 1950-talet. De delade Palmes internationella engagemang för frihetsrörelserna i Latinamerika, Sydafrika och Vietnam. Verk av Pye finns även framför Konstmuseet och Visby lasarett.

Entréplanet

Almedalsbiblioteket stod färdigt 2001. I entrén finns Pye Engströms Sittande man från 1950-talet. Den har följt med från gamla länsbiblioteket i Borgen. 

Plan 1

Marianne Korsmans glasmålning Natura Artis Magistra (’Naturen är konstens lärare’) finns lätt osynlig i trapphuset mot väster. Marianne är gotländska och bosatt i Gnisvärd. Hon är målare, glaskonstnär och kyrkokonservator. Hennes målningar är ofta i stort format, men även i litet – en del av dem har lottats ut av Gotlands Konstförening.

Lika undangömd är Eva Ek-Schaeffers sagolika gobeläng Bandväverskan, som kom till under 1980-talet. Eva är född i Gällivare men var länge bosatt på Fårö och i Stockholm. Som mycket ung inspirerades Eva av Hanna Ryggen och bestämde sig för att bli textilkonstnär. Hon är utbildad vid Konstfack och Handarbetets vänner och har ställt ut runt om i Sverige och internationellt. I Region Gotlands konstsamling finns fem av Eva Ek-Schaeffers gobelänger. Var de andra fyra är vet jag inte. Här ser vi en liten flicka klädd i samedräkt uppflugen på ryggen av en hotfull björn som styr kosan mot en månskära i form av en silvrig fisk. Flickan väver ett oändligt band av garn från solen.

I en glasmonter hittar vi Evert Lindfors terracottaskulptur som föreställer den nederländska målaren Vincent van Gogh, en konstnär lika passionerad som Evert själv. Evert var född utanför Visby som det sista barnet i en syskonskara på sju. När fadern övergav familjen flyttade modern in till Sankt Klemensgatan i stan med barnen, som fick hjälpa till med försörjningen bäst de kunde, i synnerhet sedan hon avlidit. Evert delade som sexåring ut Gotlänningen till prenumeranterna i gryningen. Han var mörkrädd och tyckte sig möta djurmonster på de dåligt upplysta gatorna. Han började utbilda sig till snickare, men ville bli konstnär, tog sig till Stockholm och sedan vidare till Paris och till den övergivna vinbyn Lacoste i Provence, där han blev bofast. Han målade men övergick efter tjugo år till att skulptera i lera, framför allt de fantastiska monster som han tyckte sig ha mött på Visbys gator. Han kallade djurskulpturerna Noaks ark, och de blev hans genombrott internationellt. Ett trettiotal av hans fantasidjur i terracotta finns i ett skyttevärn vid Strandvägen i Visby, mitt emot Hotell Alma.

En av bibliotekets verkliga klenoder är gobelängen Vi på muren, vävd efter Sven X:et Erixsons betydligt mindre målning med samma namn. Erixson hade gjort vapenfri krigstjänst på Gotland under kriget och upprörts av att Sverige inte hade trätt till de ockuperade grannländernas försvar. På samma sätt, menade han, hade Visbyborna stått och tittat på när Valdemar Atterdags soldater anföll staden 1361 och gotlandsbönderna föll för danskarnas vapen.  Direkt efter kriget var ämnet känsligt, och först efter närmare 20 år tolkades Vi på muren till gobeläng av textilkonstnärinnan Barbro Nilsson och överlämnades till Visby stad 1964. Gobelängen brukar visas på olika konstmuseer på fastlandet, nu senast på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm våren 2022.

På väggen mot öster sitter ett porträtt av poeten Sonja Åkesson av Helena Andreeff–Laurin. Reliefen skänktes till biblioteket i samband med att Sonja Åkesson-sällskapet lades ner häromåret. Kvar finns nu två litterära sällskap på Gotland – Gustaf Larsson-sällskapet och Anna Kajsa Hallgard-sällskapet.

Plan 3

Här möts vi av en vägg avsedd för verk av medlemmarna i Grafikgruppen, som bildades 1980 och har sin verkstad i Ryska gränd nära kyrktrappan och Johan Målares hus. Grafikgruppen är fortfarande synnerligen livaktig, och en av medlemmarna får under en månad visa sina verk på biblioteket.

Till höger om Grafikgruppens vägg står ett porträtt av skalden Gustaf Larsson utfört av skulptören Bertil Nyström, en av pionjärerna i det gotländska konstlivet. Bertil var född i Slite men förlorade tidigt sin far. Modern flyttade med barnen till Stockholm, där hon hade släktingar inom konsthandeln Bukowskis. Bertil kom tidigt i kontakt med konst, utbildade sig till skulptör i bland annat Paris och blev känd för sina fina porträtt. Han flyttade tillbaka till Gotland och var på 1940-talet med om att bilda Gotlands Konstförening. 

Missa inte modellen av skonerten Hansina utförd av blomstermålaren och skulptören Staffan Rosvall. En liknande finns i Handelsbankens kontor på Öster. Han hade tänkt bli konstnär och påbörjade sin utbildning i Stockholm, men fick tbc. Han återvände då till Gotland och avbildade vad såg omkring sig – växter och djur. Staffans utsökta böcker om Gotlands orkidéer är eftertraktade samlarobjekt. Staffan har också illustrerat flera av Gustaf Larssons diktsamlingar. Han utbildade sig till träskulptör hos Bror Hjorth. Staffan tog över som ordförande för Klinte hembygdsförening efter sin far, som startat föreningen, och gjorde då bland annat fartygsmodeller.

Missa inte den diskreta reliefen av skulptören och formgivaren Stina Lindholm vid Skulpturfabriken i Boge. 

Runt hörnet finns ytterligare ett porträtt utfört av Bertil Nyström – nu av kollegan och vännen David Ahlqvist. Som konstnär är David mest känd för sin utsökta grafik, men till höger hänger en målning av hans hand. Dessutom var han författare, musiker och hembygdsvårdare och tog initiativet till Gutamålsgillet och Gotlands hembygdsförbund. Tillsammans med vännen Bertil Nyström var han även initiativtagare till Gotlands Konstförening.

Låt oss avsluta med ett verk av den konstnär som vi började rundvandringen med – Pye Engström, som i dag (2023) är 96 år. Det här glada huvudet kallas Grindstolpsgumman.