thumbnail image
AGNES DE FRUMERIE

  








Agnes de Frumerie 

På lördagen samlades dryga tjugotalet konstintresserade i Bio Casablanca för att höra Berit Johansson berätta om Agnes de Frumerie under rubriken ”Kvinna, konkurrent och konstnär”. Berit, iklädd tidstypisk dräkt, yllemantel och tjusig hatt, började med att berätta lite om klädedräkten från tiden runt förra sekelskiftet.

Agnes föddes i en konstnärlig och musikalisk familj i Skövde 1869 men växte, från fyra års ålder, upp hos sina morföräldrar i Vänersborg. Det var på vinden i deras hus som hon först fick syn på och fascinerades av några antika skulpturer som lämnats kvar av husets tidigare ägare. Detta intresse gjorde att hon sökte sig till Tekniska skolan och därefter till Konstakademien. Där fick hon för första gången känna på misstro och skepticism från sina manliga kollegor.

När hon var 21 år, 1890, tog hon examen som teckningslärare, försörjningen var säkrad.  Det var också nu hon för första gången träffade sin blivande man Gustaf de Frumerie, militär och massör och så småningom läkare. 


Agnes reste till Berlin för att arbeta med skulptur, vilket var fysiskt arbetsamt och hon fick slita ont. Återigen fick hon känna på hånfullhet och löje från sina manliga kollegor. Någon hjälp fick hon inte. Agnes gav inte upp och tilldelades, som första svenska kvinna, ett resestipendium på 3000 kr för studier utomlands. Hon reste till Montparnasse i Paris där hon också gifte sig med Gustaf. Det var här hon träffade August Strindberg och fick göra ett porträtt av honom i form av en byst. Hon blev nu andligt sökande och intresserade sig för den kristna mystiken och gjorde en mängd skulpturgrupper på detta tema. Franska staten köpte in ett av verken.


Efter första världskriget började hon intressera sig för konstglas, men inte heller nu fick hon hjälp och stöd av sina manliga kollegor.   I mitten av tjugotalet flyttade Agnes och Gustaf till Hindås där hon etablerade en glasateljé. Hon experimenterade själv med glasmassan och emaljen till sitt emaljglas, en teknik med rötter från antiken. Det var svårt och i början kanske 1försök på175 lyckades. Sedan gick det bättre och resulterade i 1/15. Hon trodde på sitt glas och återvinningen av gammalt glas från industrin.      Hon kämpade på i 15 år utan något publikt intresse, glaskonst med anor från antiken låg inte i tiden. Hon avslutade då sitt arbete i den svenska glaskonstens tjänst och flyttade till Stockholm när hon blev änka 1936. Där avled hon sedan hastigt 1937, 67 år gammal.

Nu för tiden säljs hennes glas för stora belopp på auktionshusen. Om man vill sen några av hennes verk kan man besöka Västergötlands Museum i Skara, där det finns en separat utställning. Hon finns även representerad på Nationalmuseum i Stockholm.

Föreläsningen var ett samarbete med Studiefrämjandet samt med Bio Casablanca, som upplät lokalen. Tack!