Josefina Posch

Josefina Posch

I sitt konstnärskap utforskar Josefina Posch på olika sätt skiljelinjen mellan det privata och det publika, men hon verkar också i spänningen mellan ett slags vetenskapligt och voyeuristiskt tittande. Eller i en brännpunkt där teknologi, kloning, genomsnitt, ideal och fiktion strålar samman. Stundtals kan fenomenet “uncanny valley” infinna sig: det kusliga moment när ett människoliknande objekt – exempelvis en robot – verkar vara i närheten av men ändå inte tillräckligt mänskligt. Hos Posch öppnar detta upp en viktig sänka i betraktandet, en kritisk rymd där vi inför de människoliknande skulpturerna kan hinna reflektera över det att vara mänsklig med andra – hur vi tittar, vad vi ser. Den konsthistoriska distinktionen mellan renässans och barock gör sig också gällande i Posch konstnärskap. Här finns renässansens betoning på harmoni och ideala mått, samtidigt som barockens skulptering av rörelse kan märkas på olika sätt: som figurer i laboratorisk tillblivelse, i nedsmältningsfas, i färd med att ta ett steg, eller som uppblåsbara objekt med en möjlighet eller risk att förlora luft. Posch arbetar med olika tekniker och medier. Installation, teckning, ljud, doft och sociala experiment är några exempel.