Alexandra Walsh

Alexandra Walsh

Jag är en disputerad kemist och använder mina kunskaper i naturvetenskap för att manipulera akvarell på innovativa sätt. Naturen för mig är ett väsen i sig, ett väsen som gärna spelar spratt med ens sinnen. Jag fascineras av hur Naturen kan göra det synliga osynligt och hur den skapar illusioner. Där Naturen låter vatten och dimma gifta sig vid horisonten, hamnar man plötsligt i en gränslös rymd. Men när man står vid en skogskant kan det kännas att man har hittat världens yttre gräns. På kvantnivå har det blivit påvisat att ju längre man beskådar ett fenomen desto mer formas det av Åskådaren. Jag utgår från denna tanke och menar att verkligheten blir till för att man observerar den – ser man ett behornat monster så är den där, fast någon annan skulle säga att det är bara ett fallet träd. Båda påstående är verkliga beroende på vem som är Åskådaren, och desto längre hen tittar ju verkligare blir den ena eller den andra observationen. Åskådare har makten att forma verkligheten och det har Naturen med. Denna dragkamp, anspänning mellan Åskådaren och Naturen om vem har störst anspråk på verklighetsskapande är vad jag försöker fånga i mitt konstnärskap.