Hej Mateas! Vad är ambitionen med ditt utställningsprojekt StudyForArtPlatform?                                                                          

- Tanken är att göra stora utställningar i ett litet format, i en miljö och arkitektur som kan konkurrera med kommersiella gallerier. Ibland har konstnärer stora idéer som räcker med att gestaltas i ett fåtal verk. Ibland vill de utforska nya vägar i sina konstnärskap. Ibland är man inte så etablerad i Sverige och det är därför bättre att göra en mindre utställning. Då passar StudyForArtPlatforms storlek väldigt bra. Tanken är att försöka ta bort en del både praktiska och mentala begränsningar som kan finnas. Jag gjorde faktiskt lokalen mindre av den anledningen. Tidigare var den på två plan. I dag är den endast på gatuplan, och det har visats sig vara ett bra beslut. Utställningarna blir mer intensiva.

Hur väljer du vilka som ska ställa ut på StudyForArtPlatform?

- Jag har ingen uttänkt plan utan går på vad jag lockas av. Det kan vara både etablerade och nyexaminerade konstnärer, representerade och orepresenterade, eller utbildade och autodidakta. För mig spelar det ingen roll. Det viktiga för mig är utställningarnas verkshöjd, att de förhoppningsvis visar nya sidor av konstnären, och att det finns en portion av risktagande. Om man tittar på de utställningar som har varit så kan man med några få undantag se en viss energi i utställningarna, ett slags lugn som döljer en intensitet. I slutet av augusti 2022 ställer konstnären Elinor Silow ut här och det kommer att bli intressant för hon är mycket yvigare än vad som tidigare har visats. Det ska bli himla spännande att se vad folk tycker om både hennes utställning Hjärtat och att den visas just här.

Vilken är din senaste utställning?  

- Precis innan sommaruppehållet så ställde Mercedes Ardelius Blane ut sitt projekt ”Erlenmeyer flask”. Det var en bra uppslutning på vernissagen och utställningen blev jättefin. Mercedes har ganska nyligen tagit examen från Kungliga Konsthögskolan och hon har tidigare bland annat ställt ut på galleriet Larsen Werner, så det kändes superkul att hon ville göra något här. Hon gjorde helt nya verk för utställningen och de var bra exempel på när en konstnär tar tillfället att göra något man inte är van att se av hen — ett risktagande.

Du arbetade förut med grafisk formgivning och reklam, men gick sedan över till att arbeta som konstnär på heltid. Var det ett svårt steg att ta?

- Jag tänkte aldrig i de banorna. För mig blev det till slut en nödvändighet, efter en långsam process mot en insikt att min hjärna fungerar bättre i ett konstsammanhang. Det hade varit svårare att stanna kvar. När du jobbar med reklam så svarar du på frågor, men i konsten så ställer du frågor och problematiserar saker och det passar min hjärna mycket bättre. Med det sagt så gör jag ibland en del uppdrag fortfarande. Det är en rolig branch med mycket roliga människor och hög energi och fart. Jag kan rekommendera alla konstnärer som står ensamma i sin ateljé och funderar i dagar på ett penseldrag, att jobba i den miljön ibland. Man får väldigt mycket energi.

Det ironiska är att många i konstvärlden är väldigt anti kapitalism och kommersialism, och håller därför ett säkert avstånd till reklam, men jag skulle säga att konstvärlden är mycket mer kapitalistisk och kommersiell, och till skillnad från reklamvärlden så är den helt beroende av hierarkier och makt för att hålla dessa krafter vid liv. Reklamvärlden är mycket mer demokratisk på så vis. Gör man ett bra jobb så får man belöning och respekt. I konstvärlden är det mycket mer saker som du som kreatör inte kan påverka. Ett modernt feodalsamhälle.

Hur jobbar du som konstnär?

- Jag hade en idé om att jag ville bli målare men graviterade rätt snabbt mot skulptur. Dock har jag behållt dialogen med duken. Genom att sammanfoga duken med skulpturer i olika material och figurationer kan man säga att jag laddar duken med olika abstrakta begrepp. Duken blir som en slags projektionsyta för betraktaren. Jag jobbar på lite olika sätt men ett sätt som jag återkommer till är att göra hål i en uppspänd duk, och infoga skulpturer i hålen. Skulpturerna och duken hamnar på så sätt i någon slags kamp. Jag jobbar både helt intuitivt och med teman. Teman har jag ofta i utställningar, men till min utställning på Taverna Brillo i oktober så kommer jag att överge temat helt för att låta folk komma närmare själva konstnärskapet, och för att uppleva konstverken för vad de är. Jag lämnade koncepttänket så fort jag började jobba med min konst.  För mig blev det för smart och på så sätt mindre mänskligt och intressant. En av resorna jag gör i mitt konstnärskap är därför att bli mer och mer intuitiv och uttryckande. Jag inspireras därför mycket av musik och musikskapande.

Sista frågan: Vad är konstens uppgift i samhället? Eller har konsten överhuvudtaget någon uppgift i samhället?                            

- Jag tror inte att konst kan göra en direkt skillnad i världen. Det är inget verktyg. Konst kan till exempel inte hjälpa folk som flyr från krig, eller göra stora nödvändiga politiska förändringar. Men samtidigt så är den livsviktig. Man brukar ju säga att man kan bedöma hur bra ett samhälle är genom att se hur det behandlar sina äldre, och jag tänker att man kan tänka på konst utifrån samma mått. Man kan bedömma samhällen på sättet de förhåller sig till konst. Vi lever i symbios med konst, men det kommer aldrig att gå att mäta. Jag tror att det är en av konstens stora utmaningar i dag; att folk förlitar sig mer och mer på data och att allt ska mätas. Med konsten måste man bara förlita sig på att den är nödvändig för oss, och att man måste satsa på den. Den är vad som gör oss till människor.

Om du vill veta mer om StudyForArtPlatform, kika in på Artworks sidan här, hemsida här och instagram här.

Är du nyfiken på Mateas konst kika in på hans instagram här, hemsida här eller Artworks sida här.