thumbnail image
PANDEMIN: DET BÄSTA SOM HÄNT KONSTSCENEN

Artworks krönika med Henrik Kanekrans

2 min read

När den 18-årige amerikanen, Shawn Fanning, 1999 skapade sitt Napster, dominerades försäljning av musik av cd-skivor. Skivbolagen stod som förstenade. Allt krut lades på att förbjuda. Ingen såg saken ur konsumenternas perspektiv.

Det samma går att säga om konstscenen. Även om företaget Napster blottat sig som ett fladdermusvirus.

Det är, som vi vet, i tuffa tider som vi alla tvingas att tänka om och då nya distributioner, samarbeten, och affärsmodeller föds. När pandemin tvingade Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm att stänga, kom företaget med en snabb lösning för att hålla sin verksamhet igång. Företaget lanserade Play - "kultur som aldrig stänger" - en presentation av sitt innehåll digitalt. 

Även om biljettintäkterna uteblir så kan Kulturhuset glädja sig åt att de digitala konserterna lockar och når betydligt fler än vanligt. Detsamma stämmer in på alla andra kulturinstitutioner runt om i landet som snabbt har ställt om sin verksamhet och anpassat sig till den rådande situationen. 

Sedan februari månad har världen mer än någonsin tidigare lutat sig mot internet och det finns en växande känsla av att det kan komma att förändra vårt beteende permanent. Att arbeta hemifrån har normaliserats för miljontals människor medan andra har motvilligt övergått till att handla mat på nätet. Helt plötsligt är museers 10 till 15 år gamla Youtube-kanaler nyhetsstoff på kulturredaktionerna och att ordna virtuella vernissager kutym. 

Konstintresset har bevisligen aldrig varit så utbrett, och jakten efter det personliga och unika talar för att konsten sprids till fler. Idag är det också tydligare än någonsin att kulturaktörer som snabbt anpassar sina arbetssätt - och i vissa fall även affärsmodeller - skapar sig ett försprång. 

Att våga lämna vissa av sina gamla traditioner och utveckla sig själv kan betyda en knuff i rätt riktning. Vilket kan bidra till ett pånyttfött engagemang, och en chans att locka en ny publik. Det handlar också om att ta ansvar, delta i utvecklingen av ett kreativt samhälle, stötta konstnärer och gemensamt utveckla nya förutsättningar för nästa generation av konstaktörer. 

Stay hungry, stay foolish.