Hej Märta! Vad kul att få träffas i person. Stort Grattis till Erland-Cullberg stipendiet! Hur känns det och ska du göra något särskilt med det?

Det känns jätteroligt! Jag är jätteglad och det känns extra kul för att jag känner mig befryndad med och intresserad av Cullbergs person. 

Det var så märkligt för jag fick flera stipendier nästan samtidigt; Tore Jonassons och Erland Cullbergs och Konstnärsnämndens arbetsstipendium. Då kände jag att nu eller aldrig säger jag upp mig och flyttar ut på landet, målar och jobbar i trädgården.

Hur länge har du varit verksam som konstnär nu?

Jag hade ett långt uppehåll efter att jag hoppade av konsthögskolan men sen började jag igen sisådär runt 2005.

Hur länge har du målat?

Jag har nog målat sedan barnsben egentligen. På det sätt som man gör när man är liten. Jag minns att jag fick en låda med akrylfärger när jag var i 9-års åldern. Det var verkligen roligt när jag tänker efter; en fin låda med tuber som låg där så fint.

Visste du redan som liten att du skulle bli konstnär?

Jag tänkte först bli musiker, violinist för att vara exakt, men sen blev det inte så. Jag hade väl två spår att välja mellan och först pröva jag det ena men sen valde jag det andra.

Spelar musiken någon särskild roll i ditt måleri?

Det är svårt att säga. Det blir så diffusa ämnen och kan låta väldigt konstigt när man pratar om det men det är ungefär samma space kan man säga som blir berört. Det är inte exakt samma, men det är som olika ingångar till det här spacet.

Vad arbetar du med för tekniker?

Det har blivit väldigt mycket olja på duk. Jag har testat allt för lite men nu ska jag flytta ut på landet och då tänkte jag greja med lite olika material där. Det har jag fantiserat om; att hugga i trä och arbeta med gips bland annat.

Vad mer inspirerar dig i ditt måleri? 

Ja det är svårt att beskriva när man har svårt att uttrycka sig med ord, och det låter inte så bra med ord vanligtvis tycker jag. 

Men om man föreställer sig en jättestor och tom sal, som i en kyrka, och så ramlar man ner där, men inte på ett farligt sätt såklart. Så skulle man kunna beskriva det. I bästa fall ramlar man ner i den där ljusa salen, men det händer bara ibland att det där rummet öppnar upp sig.

När jag betraktar dina verk är de ofta ljusa med enstaka abstrakta objekt . Är det den här salen vi besöker som du har fyllt med meningsbärande ting?

Om jag skulle förklara det mer konkret så man kan ju hålla på att streta hit och dit under en lång tid. Man målar över och målar om. Målar på nytt och stryker över. Börja om och börja om och börja om. Sen plötsligt öppnar det sig sådära. 

Det är inte för att man vill någonting särskilt, det handlar snarare att man inte vill något särskilt. Man får en bestämd impuls att måla någonting, utan beräkning eller eftertanke. Det blir mer slumpartat. Man slipper anstränga sig för att hitta på någonting eller bestämma utan det är bara att fortsätta greja, i förnöjdsamheten, friden och fröjden. Man behöva i alla fall inte tänka samtidigt.

Det låter lite som mindfulness, att man bara följer med i stunden.

Ja, precis. Man släpper känslan av att något borde vara där eller där. Det bara blir vad det blir och man slipper ta ställning till det hela. Man följer med, man gör och försöker inte styra.

Har du någon förhoppning om vad betraktaren ska se i dina konstverk?

Det där är en rolig fråga för ganska nyligen satt jag och skulle bli intervjuad och vi skulle prata om en av mina tavlor. På tavlan var det en väg och sen var det lite andra grejer med i bilden som en fågel och något som brann på andra sidan, och då frågade intervjuaren mig ifall den här tavlan handlade om en fågel som ville gå över en väg. Då kände jag att: ja, då finns det väl inte mycket mer att prata om? Man kan se den väldigt sakligt, att det är en fågel som går över en väg men jag blev alldeles ställd av det och visste inte alls vad jag skulle säga.

På samma ställe skulle jag sedan leda en workshop för barn som skulle måla under en förmiddag. Det inleddes med att vi skulle gå runt och kolla på mina verk som vi hade hängt upp, och barnen bara sprutade ut sig associationer som kom till dem. Det var mycket om blod, skador, sår, och filmer, men det var ingen som såg sakerna sådär sakligt som den vuxna personen hade gjort.

Att man associerar fritt hoppas jag. Det var i alla fall mycket roligt att prata med de här barnen och jag blev väldigt inspirerad av dem.

Jag vet vilket verk du pratar om! Brinnande soffa. Den associerade jag till hållbarhet och människan och naturen bland annat. Det blev ju lite roligt med fågel-association med tanke på konstverkets titel.

Ja den blev så fånig! Här har vi en tavla med en fågel som går över vägen. Den föll pladask kan man väl säga. Det var ingen rymd och ingenting, bara en konstig fågel.

Jag har lite extra kärlek för de verk där du har med bokstäver. Man får inte hela ordet men det är som om du försöker kommunicera något, och jag tänker just på det här med att ha svårt att uttrycka sig i ord som du var inne på tidigare. Kan du inte berätta mer om de här verken?

Vad fint! Intressant att du ser det så. Bokstäverna kommer från en gammal LP skiva jag har i ateljén som ibland är i mitt synfält. Herb Alpert´s Greatest Hits heter skivan. Jag tyckte Herb Alpert var fantastisk när jag var liten. Sen samlade jag på bokstäver också som liten. Klippte ur från tidningar och hade dem i olika burkar. 

Jag vet inte, det är något jag verkligen gillar med just bokstäverna på det här skivomslaget. De är fina på något sätt. Kanske gillar jag budskapet av hela ordet, tex “Tijuana Brass”, det är tvetydigt, eller bara de enskilda bokstäverna.

Har du något favoritverk som du har gjort?

Nej, det har jag nog inte. Det är klart att de som kändes extra roliga att måla tycker jag bättre om än de jag stretade med länge. De som känns fega målar jag över. De som sedan finns kvar står jag sedan för kan man säga.

Vilka andra konstnärer inspirerar dig?

Jag inspireras oftast av fint måleri. Jarl Ingvarsson tycker jag mycket om till exempel.

Vad är det bästa med att vara konstnär?

Det var en svår fråga! Det bästa är väl att man har en ateljé att gå till och att man bara får vara där helt enkelt.

Vad skulle du säga att konsten är till för?

Jo men det är till för att kasta sig in i den här rymden. Det tror jag faktiskt. Det kan också hända när man lyssnar på musik tycker jag.

Vad lyssnar du på för musik?

Det är väldigt, väldigt brett och olika om man säger så. På senare tid har jag snöat in mig på Beethovens stråkkvartetter nummer 1-14, dem har jag lyssnat på kanske 1000 gånger. Annars kan det vara vad som helst egentligen såsom pop, up-tempo låtar och rörande ballader.

Spelar du fortfarande fiol?

Ja det gör jag! Kammarmusik mest.

När ska du flytta och vad jobbar du på just nu?

Jag ska flytta så fort som möjligt. Jag måste bara jobba klart på mitt jobb. På sistone har jag målat med något sorts sport tema och målat Enskede IP. Men nu har jag börjat runda av i ateljén och tänker börja på ny kula när jag flyttar. Jag känner mig lite färdig i ateljén. Jag är ursprungligen från Gävle men har bott i Stockholm i kanske 25 år nu så det ska blir trevligt med lite ombyte!

Se mer av Märtas konstverk på hennes sida här!