Hanna Ljungh hade börjat på ett universitet i England men vantrivdes. Det slutade med att hon hoppade av och började plugga på en förberedande konstskola. Där föll bitarna på plats och hon kände direkt att det här var något som hon kunde göra hur mycket och hur länge som helst.  

Idag har Hanna hunnit flytta tillbaka till Stockholm där hon bor med sin familj. Vi  haffade Hanna för en frågestund i samband med Brillo Vox och SSE Art Initiatives digitala ateljebesök för att prata om Hannas film ”I am mountain – to measure impermanence” som för närvarande visas på Handelshögskolan i Stockholm.

Den sex timmar långa filmen handlar om hur Sveriges högsta berg blir allt lägre när isen på toppen smälter undan. 

Hur kommer det sig att du inspirerats av detta?

Jag är och har alltid varit väldigt intresserad av natur, som har en viktig plats i mitt liv och i mitt konstnärskap.   

Efter förberedande konstskola giva du vidare till att plugga på både Kungliga Konsthögskolan (Mejan) och Konstfack, räcker det inte med en konsthögskola?

Jag studerade min magister på Konstfack och sen några år senare gjorde jag två projektår på Mejan. 

Det var väldigt givande att komma tillbaka till en utbildningsmiljö efter några år som verksam konstnär. Det gav ett annat perspektiv, jag värdesatte tiden mer i skolan när jag var tillbaka den andra gången. Nu är jag faktiskt på det igen en tredje gång - jag studerar en postmasterkurs på Mejan vilket är superkul!

När du inte är i skolmiljö, hur ser en vanlig “arbetsdag” i ateljén ut för dig? 

Jag har mina rutiner eller ritualer som jag alltid gör när jag kommer till ateljén innan jag börjar arbeta. Sen så är det oftast rätt omväxlande under dagen, allt från att bygga något till att pilla med små mineral i ett kabinett, läsa eller skriva. Jag har min ateljé i ett större ateljéhus (Wip:Sthlm) och där har jag många kollegor vilket är ovärderligt då det alltid finns någon att fråga om råd. Oftast äter vi lunch några stycken ihop. 

Hur tror du en nära kompis skulle beskriva din konstnärliga stil?

Kanske som en materialintresserad konceptuell konstnär med en långvarig fascination för vår relation till det vi kallar natur.

Vilken del av skapandet ger dig mest tillfredsställelse?

I princip alla delar ger mig tillfredsställelse, allt från idé till genomförande tycker jag  om att vara i. Att hänga hänga en utställning är den biten som jag oftast känner minst för, då kan jag känna att jag har gjort mitt.

Hur hittar du på namn till dina verk?

Titlarna har ofta en tydlig koppling till verkets innehåll, de brukar växa fram under arbetet. Ibland finns de med från första början men oftast har jag några ord som är viktiga för mig som jag sen sätter ihop till en titel.

Du är representerad av ett galleri, Anna Bohman Gallery, hur ser du på för och nackdelarna med det? Vilka råd skulle du ge till dig själv som nyexaminerad konstnär? 

Jag ser bara fördelar med att vara kopplad till ett galleri. Det är ett sätt för mig att ställa ut min konst och nå ut till många. Gallerier är  öppna och gratis för alla, om det är ett vettigt galleri så ska alla känna sig välkomna att komma dit och se den konst som visas. Men så klart bygger det på att man har ett bra samarbete med sin gallerist, vilket jag har. 

Jag kulle  ge mig själv rådet att köra på och inte tveka så mycket, ta mer plats.  

Hemma, hur viktigt är konsten där? 

Den konst vi har är viktig och den tycker jag väldigt mycket om. Det är en blandning av planscher, kollegors verk och skulpturer. Vi har en plansch från utställningen ’hon- en katedral’ av Niki de Saint Phalle på Moderna Museet som har hängt med länge och som jag verkligen älskar.  

Samlar du själv på konst?

Inte så att jag köper konst, men jag har bytt med och fått väldigt fina verk av kollegor. 

Någon konstnär som du sneglar lite extra på för tilfället? 

Just nu är jag väldigt förtjust i en italiensk renässanskonstnär som heter Andrea Mantegna, det är framförallt landskapen med klippformationer och grottor som jag tittar på. Och de märkliga perspektiven som jag verkligen gillar.  

Finns det någon person i branschen som haft en stor betydelse för ditt konstnärskap? 

Oj, det är så många, allt från lärare och professorer under skoltiden till kollegor som nu är viktiga och inspirerande att verka samtidigt med.    

Kan vi vänta oss att få se dig snart framöver?  

Nu jobbar jag med ett verk till en än så länge lite hemlig utställning som öppnar snart i Stockholm… Och sen arbetar jag med flera nya verk i serien Curiosity Cabinets till en utställning i Milano, som jag hoppas ska öppna under hösten. 

Konst är för många svårt och otillgängligt, gillar du det eller vill du som vi att konst ska uppskattas och njutas av lika mycket som ex musik? 

Jag tycker inte att konst är svårt och otillgängligt. Det mesta handlar om att inte ha så höga krav på sig själv som betraktare från början, det är okej att bara gilla något, precis som med musik. Sen är det också kul att veta mer om något man gillar, typ nörda in sig. 

När paniken efter corona krisen lagt sig, kommer allt återgå till det vanliga eller kommer konstscenen att ha påverkats av detta? 

Jag tror inte att allt kommer att återgå till det vanliga, och det är inte heller önskvärt på alla plan. 

Jag hoppas att den här krisen kan mynna ut i välbehövliga förändringar i samhället. Men konstvärlden och framförallt konstnärer lever ofta under rätt prekära förhållanden, så en kris slår ju extra hårt mot oss. Och även mot andra aktörer inom konstscenen, så jag hoppas att det inte blir för tufft för alla att klara av detta.